Knutstorp 31/8-69

"Knutstorp Cup" Hyllinge, Knutstorp, Sverige 31 Augusti 1969 (70)

Ronnie Peterson stötte på oväntat motstånd i sin 20:e F3-start för året. På Ring Knutstorps slingriga bana lyckades Ingvar "Petter" Pettersson med det som så många andra F3-stjärnor gick bet på under 1969 - att sätta Ronnie Peterson på plats. För säkerhets skull tog Ingvar inte några som helst chanser i diskussionen om vem som var bäst för dagen. Han var snabbast under träningen med en tid på 38,5 (varvrekordet löd på 41,1), han var snabbast under kvalheaten och han ledde finalen från start till mål!

Stallkamraten Torsten Palm tog hand om andraplatsen. Under träningen var han "bara" trea - efter "Petter" och Ronnie - men han följde Ingvar som en skugga i kvalheatet och var därigenom näst snabbast. 

Reine Wisell gjorde en insats i det tysta. Han startade sist i det 21 bilar stora fältet i sitt kvalheat, gjorde en fin uppåkning, säkrade niondeplatsen och därmed en finalplats - bara de 10 bästa från varje heat gick vidare till final.

Ronnie vann sitt kvalheat. Dock hade han problem med sin Tecno i den skarp bankade Litokurvan och i den djupa svackan strax intill och var hela tiden hotad av Uffe Svensson. Nu vann Ronnie sitt kvalheat med endast o,3 sekunder. En jämförelse mellan de båda heaten visade att Ingvar Pettersson åkte betydligt fortare än Ronnie - hela sju sekunder!

När F3-fältet så rusade ut på det första varvet var Ingvar Pettersson snabbt uppe i ledningen, men han skuggades bara metrarna bakom av Torsten Palm, Ronnie och Uffe Svensson i nämnd ordning. Ledarkvartetten drog ifrån det övriga fältet och behöll sina inbördes positioner till det 16:e varvet då Ronnie lyckades passera Palm. Alla väntade nu på en ny Ronnie-attack, nu på Ingvar. Men därav vart intet...

I stället var det Torsten som ideligen stötte på Ronnie för att ta tillbaka andraplatsen. Han gick till attack två varv senare, i den snäva böjen innan startrakan och med avsikten att bromsa sig förbi på innern. Försöket "misslyckades" dock och Torsten kanade på Ronnie som gled ut - Tecnon snurrade. Ronnie fick släppa fram såväl Torsten som Uffe Svensson och Freddy Kottulinsky. Ronnie skrämde publiken genom sitt balansnummer på två hjul, men det hela slutade väl. Bortblåsta var alla chanser till en topplacering. Ronnie kunde dock plocka "Kotten" under de resterande 6 varven, men var hela 10 sekunder efter Uffe i mål.

Uffe Svensson var den ende i kvartetten som körde utan vinge. I stället hade han splitter nya Firestone-däck (YB 15) som var de gamla helt överlägsna - vilket gjorde att han utan problem kunde hänga med de övriga tre. Tack vare detta lyckades han ta banrekordet som han nu delar tillsammans med Ronnie som också körde på 38,8 sek.

De fyra främsta bjöd publiken på ett av årets absolut bästa F3-heat. I bakgrunden drog framförallt Lasse Elgén i en Lotus 59 ögonen till sig. Visserligen fick han så småningom ge sig för Freddy Kottulinsky, men han klarade av såväl Leif Hallgren som Sten Axelsson. Reine Wisell i en lånad Brabham kom helt bort. Utan träningstid fick han som nämnts starta sist i ena kvalheatet - kom i mål som nia. Körde upp sig ytterligare i finalen, men tvangs bryta med läckande topplockspackning och en trasslande bensinpump.

Ronnie hade svårt att svälja förtreten över förlusten och påkörningen - Torsten Palm fick sina fiskar varma i depån efteråt. Ronnie hotade med protest, men avstod på grund av tidsbrist - det var bråttom till Londonplanet, Brands Hatch och måndagens stortävling. Det är väl osäkert hur en sådan protest hade avlöpt - Ronnie hade själv i ett tidigt skede av loppet, då han alltså låg trea efter Torsten, krökt en spoiler på Tecnon efter kontakt med Brabhamens bakhjul.

Helgen förmörkades av en otäck olycka då en bil åkte in bland publiken - endast 13.000 åskådare. Resultat från F3-loppet:

Heat 1 Heat 2
1. Ingvar Pettersson, 10.31,7 (varv på 39,0) 1. Ronnie Peterson, 10.38,7 (varv på 39,3)
2. Torsten Palm, 10.32,2 2. Ulf Svensson, 10.39,0
3. Leif Hallgren, 10.44,6 3. Howden Ganley, 10.45,9
4. Sten Axelsson, 10.47,8 4. Freddy Kottulinsky, 10.46,9
5. Lars Elgén, 10.48,2 5. Sverrir Thoroddson, 10.54,4
6. Matti Lamminen (ex Ronnie Tecno), 10.52,9 6. Greger Kronegård, 10.55,4
7. Jörgen Jonsson, 10.53,1 7. Gustaf Dieden, 10.55,8
8. Peter Hansson, 10.54,1 8. Jürg Dubler, 10.56,4
9. Reine Wisell, 10.55,0 9. Egert Haglund, 10.58,4
10. Jonas Qvarnström, 10.56,5 10. Eddie Jacobsson, 10.58,8
11. Bengt Rådmyr, 10.57,0 11. Bert Hawthorne, 11.00,9
12. Rolf Tellsten, 10.57,6 12. Jan-Olof Persson, 11.07,6
13. Wayne Mitchell, 11.03,5 13. Conny Andersson, 11.09,2
14. Per-Erik Eriksson, 11.05,5 14. Bill Dunne, 15 varv
15. Ole Vejlund, 15 varv 15. Erkki Salminen, 15 varv
16. Per Kjellberg, 15 varv 16. Arne Teig, 14 varv
17. John Kendall, 15 varv  
18. PeO Söderberg (Swebe-Daf), 15 varv  
19. Bill Stone, 15 varv  
20. Börje Björkquist, 14 varv  
 

Final, Knutstorp Cup:

  1. Ingvar Pettersson, Brabham-Nova BT28, 15.45,4
  2. Torsten Palm, Brabham-Nova BT21B, 15.46,2
  3. Uffe Svensson, Brabham-Lucas BT28, 15.46,5
  4. Ronnie Peterson, Tecno-Nova 69, 15.56,3
  5. Freddy Kottulinsky, Lotus-Nova 59, 16.03,5
  6. Lasse Elgén, Lotus-Holbay 59, 16.08,3
  7. Leif Hallgren, Merlyn-Lucas Mk10, 16.08,9
  8. Sten Axelsson, Lotus-Holbay 59, 16.10,9
  9. Sverrir Thoroddson, Brabham-Lucas BT28, 16.13,7
  10. Gustaf Dieden, Brabham-Nova BT28, 16.14,2
  11. Matti Lamminen, Tecno-Lucas 68, 16.22,8
  12. Rolf Tellsten, Brabham-Holbay BT21B, 16.23,2
  13. Jürg Dubler, Tecno-Nova 69, 16.24,1
  14. Peter Hanson, Chevron-Nova B15, 16.26,2
  15. Bengt Rådmyr, Lotus-Lucas 41F, 22 varv
  16. Greger Kronegård, Brabham-Lucas BT21B, 22 varv

F3 1966 F3 1967 F3 1968 F3 1969

Föregående Nästa