5 september 1967 Hämeenlinna, Finland (18)

Efter Keimolaloppet och prisutdelning på Helsingfors flottaste hotell bar det nästan direkt av för F2/F3-förarna till det första Hämeenlinna-loppet på banan i Ahvenisto utanför Tavastehus - en stad 10 mil norr om Helsingfors. Banan var helt nybyggd och spektakulär såtillvida att den placerats i en jättelik grusgrop med stora stup här och var som förarna kan hamna i om de inte klarar av kurvorna.

Första träningspasset inleddes med regn varför de flesta endast ägnade sig åt att finna det mest idealiska spåret genom kurvorna. Precis lagom till tidtagningen började hade banan torkat upp varför till exempel F3-förarna i flera fall var under banrekordet, som innehades av Trevor Blokdyk med 1.32,8. Snabbast var inte helt oväntat Curt Lincoln med en tid strax under 1.29 medan Ronnie Peterson överraskade med att åka fortast i svensklägret.

Efter muntliga protester till tävlingsledningen beslöts det att man skulle sära F2 och F3. Tävlingsdagen inleddes med regn, men eftersom det var vanlig vardag var inte starten utsatt förrän kl. 16 (svensk tid). Med sedvanlig tur hade det lagom till Formel 3-starten torkat upp nästan överallt. Ulf Svensson som hade växlat ned sin bil extremt lågt hade inga som helst problem med att komma först iväg och skaffa sig en ledning på 10-talet meter, då det var dags för den första besvärliga kurvan. Underligt nog fick samtliga övriga svenskar urusla starter varför det låg bra till för Finland ur landskampssynpunkt. Man var ute efter revansch. Tvåa under första varven låg Jouko Valli, följd av Lincoln och rallyföraren Leo Kinnunen. Sistnämnde fick emellertid nästan omgående fel på bilen och bröt varför Lasse Lindberg höll fjärdeplatsen efter två varv. Bakifrån stormade Kottulinsky fram och hann ikapp finländaren Valli. Medan Lasse koncentrerade sig på att försöka smita om Valli bromsade sig Freddy om båda två och i momentet efter försökte Lasse Lindberg följa efter men råkade köra in i Vallis bil bakifrån, då denne något omotiverat bromsade upp. Följden blev en mycket stukad nos på Lasses bil varför det bara var att åse loppet från depån.

Freddy jaga de emellertid vidare mot Uffe Svensson och Curre Lincoln som stred hårt om förstaplatsen. I tre varv hände ingenting annat än att Kottulinsky stadigt tog in på de båda framförvarande. När bilarna var ute på sitt sjätte varv hittade Freddy en lucka som uppstod då de båda Brabhamekipagen av någon anledning gled ut åt höger i en vänsterkurva. Varvet därpå fick Lincoln samma chans och snart var karusellen igång med Kottulinsky som hare och Lincoln som jägare.

Från kön kämpade Ronnie Peterson med sammanbitna tänder för att kompensera sin dåliga start. Under startvarvet låg han sjua-åtta, på fjärde varvet var han femma och varvet därpå låg han fyra. Hur han sedan än slet så kom han inte ifatt ledartrion utan fick nöja sig med fjärdeplatsen efter Uffe Svensson.

I hela sju varv lyckades "Kotten" hålla sin arge antagonist bakom sig, men på det 13:e av de 15 varven var det klippt. I en uppförsbacke fick Lincoln bra sug och smet förbi. Freddy gav emellertid inte upp så lätt, utan hängde på. När vagnarna gick ut på startrakan på det sista varvet låg han tätt i Brabhamens kölvatten och då det återstod 50 meter till kurvan gick Lotusföraren ut åt höger och bromsade sig om på insidan av Lincoln. Med sin något högre fart gled Freddy sedan ut en aning i uppförsbacken/kurvan varvid Lincoln såg sin chans igen, men läget var svårt och bilen slirade endast då Lincoln gav full gas. Därvid fick istället Kottulinsky några meters försprång vilka han förvaltade in i mål. I och med detta vann Sverige åter landskampen och nu med siffrorna 12-8, sammanlagt 24-18.

Allra sist på programmet stod Formel 2. Jim Clark verkade ha segersmaken kvar och knep starten före Rindt och Brabham följda av Gardner, Rees och Hill, som inte alls verkade trivas på den luriga banan. Jim Clarks ledning blev dock bara fyra varv gammal. Precis på samma ställe som Kottulinsky tidigare lurat Lincoln lurade nu Rindt Clark. Sedan verkade det nästan som om Jimmy tappade lusten och ganska omgående blev han passerad av Jack Brabham.

I kön inträffade endast en ändring. Hill passerade Rees, som gick i depå för att byta glasögon. Detta uppehåll gjorde att Alan blev varvad på sista rundan. Då Jack Brabham väl var om Clark startade han en jakt på Rindt som nästan såg ut att lyckas, men Jochen Rindt ansträngde sig inte mer än som behövdes för att skära mållinjen som etta före Brabham, Clark och Gardner efter 20 varv.

En historia som senare berättats är att Alan Rees i sitt bakhuvud noterade den unge Ronnie Peterson framfart på träning och den snabbhet han kunde uppvisa med en gammal Brabham.  

Formula 2