Kinnekulle 10/8-69

Kinnekulle Ring, Sverige 10 Augusti 1969 (67)

Ronnie Peterson kom för nya duster med Reine i samband med invigningen av Sveriges nya motorbana Kinnekulle Ring. Hela 16.000 personer skyndade dit för att se Ronnie och Reine kämpa mot varandra i sina F3-vagnar. Reine tar "pole position" med 54,7 före Ronnie som har 55,0.

Inför loppet kunde noteras att Lasse Elgén gjorde comeback och Sten Axelsson debut i Formel 3 - båda i splitter nya Lotus 59:or med Holbaymotorer. Lägg därtill att Ingvar Pettersson "slängt" sin Lucas och satt en vass Novamotor i sin BT28. Dessutom gjorde vingarna re-entré, nu när reglementet tillåter vingar av just den typ som Ronnie hade i våras. Således återfanns vingar på Ronnies, Gustaf Diedens och Conny Anderssons vagnar. Huruvida vingen var att föredra eller inte var svårt att säga, men när Ronnie upplystes om att Reine körde fortare utan vinge, så skruvade han också bort sin. Trots detta var alltså Wisell träningssnabbast...

Torsten Palm prövade att ligga bakom Reine för att få en fin tid och kom ned på 55,7 vilket han trodde skulle räcka till en plats i första startledet bredvid Ronnie och Reine. Men då hade han inte räknat med Jean Johansson som plötsligt körde endast en halv sekund långsammare än Ronnie i sin gamla Brabham. Tyvärr uteblev sensationen under tävlingsdagen då växellådan rasade när Jean skulle köra ut till start. 

Reine var den som reagerade snabbast då rallydrottningen Sylvia Österberg släppte startflaggan. Med kännedom om banans smalhet, trodde nog de flesta att Reine skulle kunna behålla sin ledning och för första gången denna säsong ta Ronnies skalp. Ledningen växlas dock under hela loppet, ibland två gånger per varv. Mot slutet verkade Reine ha skaffat sig övertaget. Duon Ronnie/Reine var helt överlägset allt annat motstånd och varvade samtliga utom Ingvar Pettersson som kom att bli trea!

När de gick ut på sista varvet låg Reine metrarna före Ronnie och många beredde sig på att boka in Ronnies första nederlag mot den "ständige tvåan" Wisell. Men icke. Just när de varvat uppåtgående och fjärdeplacerade Lars Lindberg, gick Reine in lite för hårt i tv-kurvan och kanade av vid utgången då endast en kurva återstod. 

Ronnie, som kom ifatt, var inte sen att utnyttja den lucka som uppstod då Reine besökte naturen. Genom sin avåkning fick Reine ett bättre spår in i sista svängen, men det fanns dock inte plats att gå om Ronnie som ohotad kunde defilera i mål. Ronnie segrare och med snabbaste varvtid på 54,3 (137,238 km/h i snitt). Att det nästan gick en sekund fortare under loppet än på träningen berodde på att vingen tagits bort och att Tecnon växlats om på alla utom ettans växel, som var mycket låg för att möjliggöra en snabb start.

Övriga då? Bengt Rådmyr kom ej till start pga en vådlig avkörning under träning. Jonas Qvarnström kvalade ej in då han ej fick sin nya Holbaymotor att fungera. Gustaf Diedens lopp tog slut då han svartflaggades på grund av oljespill. Torsten Palm låg länge trea, men han hade stora problem att få i tvåan och fyran och kunde inte hindra vare sig Roffe Tellsten eller Ingvar Pettersson att passera. Torsten var sedan så upptagen av att slita med växelspaken att han inte märkte att en oljeslang hoppade av varvid all olja rann ut på banan. Ingen annan såg det heller, varför Torsten fick hålla på tills oljetrycket var helt nollställt och motorn skadad. Mot slutet av loppet kunde Lasse Lindberg och Leif Hallgren passera Rolf Tellsten, men de fick ändå finna sig i nesan att bli varvade av toppduon...

Trots allt goda vänner...

  1. Ronnie Peterson, Tecno-Nova, 22.18,4 (133,620 km/h)
  2. Reine Wisell, Chevron-Nova B15, 22.18,8
  3. Ingvar Pettersson, Brabham-Nova BT28, 23.02,9
  4. Lasse Lindberg, Tecno-Lucas, 23 varv
  5. Leif Hallgren, Merlyn-Lucas Mk10, 23 varv
  6. Rolf Tellsten, Brabham-Holbay BT21B, 23 varv
  7. Sten Axelsson, Lotus-Holbay 59, 23 varv
  8. Lars Elgén, Lotus-Holbay 59, 23 varv
  9. Per-Eric Eriksson, Brabham-Lucas BT21B, 23 varv
  10. Greger Kronegård, Brabham-Lucas BT21B, 23 varv
  11. Conny Andersson, Brabham-Lucas BT21, 23 varv
  12. Jörgen Jonsson, Brabham-Lucas BT28, 23 varv
  13. Eddie Jacobsson, Brabham-Holbay BT21B, 22 varv

F3 1966 F3 1967 F3 1968 F3 1969

Föregående Nästa