Kebnekaise 1978

Denna sida uppdaterades senast 2018-10-12. Ansvarig för sidan är Rickard O. Lindström.

Up Kebnekaise 1978 Zermatt 1992 Sylarna 1999 Sarek 2000 Åre & Helags 2004 Suljätten 2005 Bydalen 2006 Storhogna 2007 Sylarna 2008 Helags 2009 Kebnekaise 2010

Måndagen den 5 juni 1978 ryckte jag in i lumpen. Hade fått ledigt sista veckan i plugget på 4-årig teknisk. Efter 13½ timmes tågresa var jag framme i Boden. Nu väntade 13½ månads värnplikt vid pansarregementet P5. Vi var en grupp PBS:are (dvs plutonsbefälselever) som ryckte in lite tidigare - före den stora massan som endast skulle göra 7½ månad i grönkläder. Hmm. Mycket ½-or här. Nåvälan. Tanken var väl att våra ledaregenskaper skulle hinna utvecklas innan det var dags att som nyutnämnda furirer börja kommendera de meniga. Som P5:are skulle man bära en svart pansarbasker, men innan vi fick ta på den krävdes ett avklarat baskerprov - bestigning av Kebnekaise! 

En veckas proviant skulle rymmas i ryggsäcken. Kronans chokladkakor, leverpastej å kex går väl an, men konserverna å det frystorkade kräver en hungrig mage...

Sture Wattman, en isracingåkare från Övik, vackert utsmyckad med det på 70-talet så populära snäckhalsbandet. Och en liten mustasch ser det ut som...

På vägen upp från Nikkaluokta till Kebnekaise fjällstation. Är det inte unge herr Arvidsson som just släckt törsten i den friska fjällbäcken?

Vi hade fantastisk tur med vädret denna vecka. Våra tält bestående av tre stycken ihopknäppta vindskydd, hade garanterat inte klarat särskilt mycket blåst & regn...
Efter att först ha besökt forskningsstationen i Tarfala blev det så dags för bestigning av Sverige högsta berg - Kebnekaise (som då var 2.111 meter över havet)... Vi tog den kortare östra vägen, vilket innebar vandring över en glaciär (där det gäller att ha uppsikt över sprickor) och enklare klättring...
Dagen till ära hade vi sällskap av en grupp "civilister", något som var närmast chockerande eftersom vi inte sett mer än en enda tjej i Boden (allt är singularis)... Tyvärr var sydtoppen inhöljd i dimma, så vi såg inte den 11-del av Sveriges yta som vi hoppats på, men den medsmugglade skumpan Opera smällde jag & Juntti iaf...
Den här bilden ger trots allt en föraning om hur själva klättringsmomentet kan te sig - inga svårigheter, men heller inget för höjdrädda... Det som var jobbigt och tog tid på uppfärden, blev riktigt roligt och fartfyllt när vi med hjälp av våra regnjackor fick rutscha nerför sluttningarna...
Så fick då dessa elitsoldater sina baskrar, närmast i bild 1111 Olsson från Hammerdal och strax där bakom vår kompass Granberg från Umeå... Fanjunkare Berglind hade det inte lätt med sina bångstyriga PBS:are (de ville mest vila) - särskilt inte med Sickla Strandspojken Lindqvist...

"That's all, folks!"

 

Annat ointressant:

Balansen Bilar & Bågar Dephaektföreningen Flyg Formel 1 Frösön Fåglar Kårhuset i Luleå Mordgåtor Musik Nostalgi Pansar Scat Rats Släktforskning Vandringar Volvo 140-serie