FK 1966

Ronnie tillsammans med Susanna Raganelli

När Ronnie inför 1966 beslöt sig för att även tävla i Formel 3, skar han också ner på sitt kartande till att endast deltaga i klass A. Den Robardie som Ronnie så framgångsrikt tävlat med under -65 i klass C/D såldes till Sune Rillver. 

Sune Rillver i Ronnies gamla Robardie C/D

Ronnie Petersons femte säsong i Formel K blev också hans sista med full satsning, dock endast i klass A eftersom den nya karriären som Formel 3-förare också tog sin tid. Resultat:

  • 3:e plats i SM
  • EM-tecknet
  • 3:a i VM

EM-facit för lag 1966:

Pos Land Vevey, Schweiz Lissone, Italien Coo, Belgien Paris, Frankrike Totalt
1. Italien 320 352 266 264 1212
2. Holland 262 268 280 236 1046
3. England 270 282 244 242 1038
4. Sverige 184 240 208 312 944
5. Belgien 190 248 266 220 924
6. Schweiz 200 240 204 140 746
7. Danmark 138 188 164 146 636
8. Skottland 92 200 136 166 594
9. Frankrike 244 - 126 164 534

Nedan följer en förteckning över loppen (som kommer att kompletteras med ytterligare referat och resultat).

I de tretton tävlingar Ronnie hinner ställa upp i under året så segrar han sex.


17 april 1966 "IKEA-loppet" i Stockholm, Sverige

Ronnie Peterson inledde gokartsäsongen med att vinna "IKEA-loppet" i Stockholm, klass A internell.

 


1 maj 1966 Lag- EM Formel K, Vevey, Schweiz

Ronnie Peterson belade andraplatsen i årets första EM-deltävling. Före sig hade han italienskan Susanna Raganelli, som dock bara lyckades slå Ronnie med en tiondels sekund. Det svenska laget lyckades inte fullt så bra och man kunde bara ta hem en sjundeplats trots Ronnies fina insats. Nu vann Italien lagtävlingen på 330 poäng före England (270) och Holland (262).

  1. Susanna Raganelli, Italien
  2. Ronnie Peterson, Sverige
  3. Duilie Truffe, Italien

 


22 maj 1966 "Duvnäsloppet", Askersund, Sverige

Ronnie Peterson vann då han tävlade för första gången på Duvnäs Kart Ring i Askersund.

 


5 juni 1966 Lag- EM Formel K, Lissone, Italien

Ronnie Peterson vann den andra deltävlingen i EM och upprepade sin bravad från hösten -65 då han sensationellt vann den sista deltävlingen i EM.


12 juni 1966 Aspö Ring, Skövde, Sverige

Ronnie Peterson kom tvåa i de bägge försöksheaten efter Thomas Nilsson från Team 13, men i finalen visade Ronnie var skåpet skulle stå och vann tävlingen på 13.38,3.

 


26 juni 1966 Lag- EM Formel K, Coo, Belgien

Ronnie Peterson kom tvåa i den tredje deltävlingen i EM. Därmed leder Ronnie helt inofficiellt EM inför den sista deltävlingen senare under hösten -66.


28 augusti 1966 SM i Hedemora, Sverige

Ronnie Peterson var skyhög favorit inför FK-tävlingen i Hedemora (klass A int), men drabbades av att en kolv skar i kvalheatet. Ronnie fick dock ihop motorn igen och körde sedan som man aldrig sett honom köra tidigare. Delsegern var hans och därmed 15 SM-poäng. Tvåa var Leif Engström.


4 september 1966 SM i Skövde, Sverige

Ronnie Peterson hade inte turen med sig i den näst sista SM-deltävlingen i Formel K. Ronnie vann sitt kvalheat, men i finalen sprack ljuddämparen på Ronnies Robardie och han blev tvungen att bryta. Vann gjorde Ronnies värste konkurrent om SM-titeln - Leif Engström - vilket försatte Ronnie i ett bekymmersamt läge inför den avslutande deltävlingen om SM-guldet. 


11 september 1966 SM i Laxå, Sverige

Ronnie Peterson kom till den avslutande SM-deltävlingen i Laxå med mycket tuffa förutsättningar för att kunna bärga SM-titeln i FK-klass A International. Enda chansen Ronnie hade att knipa SM-guldet framför näsan på Leif Engström var att vinna eller möjligen komma tvåa, men då inte tvåa efter Leif...

Det var en spänd och mycket nervös Ronnie som körde i Laxå - få hade sett honom så förut, varken i mindre eller större sammanhang. Ronnie chansade på att använda uppsnittade Avondäck bak som regndäck, men regnet kom inte till finalen, banan torkade upp och Avon-däcken hade inte tillnärmelsevis samma bett som andras, normala slicks. Och så kom han bara fyra - en dålig placering mätt med den måttstock man kanske har rätt att använda på en sådan förare. Ronnie slutade trea i sammanräkningen med totalt 27 poäng.

Vann gjorde Leif Olsson från Karlskoga. Leif hade endast placerat sig som sjua i Hedemora, men i och med andraplatsen i Skövde kunde Leif tillgodoräkna sig 28 poäng i den totala sammanräkningen. Därmed knep Leif SM-silvret framför Ronnie.

Det spelade då ingen roll att Leif Engström endast kom trea i Laxå. I den totala sammanräkningen kunde 29 poäng tillgodoräknas och därmed var SM-guldet hans.


18 september 1966 "Testloppet" Köpenhamn, Danmark

Ronnie Peterson deltog i ett testlopp nere i Köpenhamn helgen innan den formella VM-tävlingen skulle gå av stapeln i Danmark. Testävlingen gick ut på att djuploda alla felkällor, omfattade elva svenska och tretton danska förare.

Ronnie gör en strong insats och "Ronnie the swede" - "il terrible" - bedömdes ha en mycket god chans att ta hem VM-titeln.


25 september 1966 VM Formel K, Köpenhamn, Danmark

25 september 1966, de första världsmästerskapen i go-cart arrangerade i Köpenhamn. Den italienska rikemansdottern Susy Ragganelli segrade före Leif Engström och Ronnie Peterson och ytterligare 39 herrar...

Ronnie Peterson kom till Amagerbanan i Köpenhamn för att ta hem VM-titeln i Formel K klass A. Nu blev det inte så - Susanna "Suzy" Raganelli från Rom hade bäst axtid, vann första försöket, andra försöket, tredje försöket, första finalen, andra finalen och den tredje finalen. Överlägsnare kan det inte bli!

Nu gjorde Ronnie inte på något sätt en dålig tävling, men helgen tillhörde miss Raganelli. Årets VM lades upp på motsvarande sätt som 1965 i Rom, men med den skillnaden att tävlingen ej stördes av några tropiska skyfall så att den kunde hålla programmet till punkt och pricka. Detta innebar tre försöksheat om 15 varv på den 655 meter långa, hypersnabba banan, därefter de tre finalerna (20, 30 och 50 varv) för de arton bästa förarna (de 24 man som slagits ut fick också köra ett 20 varvs uppklassningsheat där de två främsta även gick till finalen).

Ronnie hade en riktig oturshelg. Efter diverse otrevligheter i försöken var hans utgångsläge i finalerna sådant att väl ingen vågade hoppas på medaljplats, men med uppbjudande av allt sitt kunnande krånglade han sig ändå upp till tredjeplatsen. Och detta trots att han större delen av sista finalen körde med knäckt avgas fläns och med större delen av hela förverket farligt dinglande i ljuddämparfästena.

Nu blev istället Leif Engström bäste svensk med en andraplats efter "oslagbara Suzy". Leif började tävlingen med att vinna sitt första försök. Fick en andraplats i det andra och en fjärde i det sista. Platssiffra i start till första finalen blev två - bredvid mastern Suzy. Leif förvaltade sitt pund väl och kom tvåa i alla tre finaler. Leifs bil kunde uppvisa ett härligt lågvarvsdrag och axade ifrån Suzy i alla finalstarter - och det med 4-6 kuggar högre växling!

Suzy anklagas ibland för att vinna på enbart sina motorer, bl a gör Alan Burgess på engelska Karting Magazine denna bedömning. Trollkarlen Baroni, som fått ett skamfilat rykte i svenska kartingkretsar sedan man fått se hans alster på insidan, skötte Suzys motor som ett lindebarn. Baroni hade kommit på ett mycket effektivt sätt att sätta lite extra sprätt på Parillan - istället för att som brukligt justera munstycket så att motorn börjar fyrtakta i slutet på längsta rakan så ställde han in motorn så att den aldrig fyrtaktade. Med en supermager blandning borde en överhettning och skärning komma som ett brev på posten, men istället la Suzy så ofta hon kom åt handen över insuget och "konstchokade" motorn. Hon vann på den magra blandningen ett fruktansvärt skjut i slutet av rakorna och det var också där hon avgjorde loppen. 

Pos Namn Land Motor/bil Bestraffningspoäng
1. Susanna Raganelli Italien Parilla/Tecno 0
2. Leif Engström Sverige Parilla/Tecno 6
3. Ronnie Peterson Sverige Parilla/Robardie 14
4. Werner Ihle Tyskland Parilla/Ihle 16
5. Toine Hezemans Holland Parilla/Landia 17
6.  Guilio Pernigotti Italien Parilla/Tecno 22
7. Albert Goedemans Holland Parilla/Landia 25
8. Daniel Corbaz Schweiz BM/Birel 28
9. Guido Sala Italien BM/Birel 29
10.  Cai Lundberg Sverige Komet/Birel 31
11. Mickey Allen England Komet/VooDoo 33
12. Dirk van Stallduinen Holland Parilla/Landia 33
13. Jac Nelleman Danmark Parilla/Tecno 38
14. Carl Heinz Peters  Tyskland BM/Taifun 42
15. Keijo Rosberg Finland Parilla/Tecno 42
16. Leopold Zwelbar Tyskland Parilla/Birel 42
17.  Francois Goldstein Belgien Parilla/Birel 43
18. Hans Erik Mortensen Danmark Parilla/Tecno 48
19.  Matti Makilä Finland Parilla/Tecno 51
20.  John-John Ermelli England Parilla/VooDoo 53

Det upptäcktes efteråt att förgasarhuset på Ronnies Robardie var spräckt och detta problem kvarstod då de använda samma förgasare på de olika motorerna som provades.


9 oktober 1966 Lag-EM Formel K, Paris, Frankrike

Ronnie Peterson kunde med en fjärdeplats i årets avslutande Formel K-lopp säkra den inofficiella Europamästartiteln. Det blev en EM-tävling full av krockar, snurrningar och trängningar. Alla svenskar utom Leif Engström var inblandade i något olämpligt. Sämst ute var Ronnie som snurrade, körde på och kördes på, och åkte upp och ned i fältet som en eka på Atlanten. Mest pinsamma grejen var när han försökte gå om Suzy Raganelli på innern samtidigt som hon gick in för att gå om Goldstein. Den situationen kunde bara sluta på ett sätt - Suzy fick Ronnie rätt i sidan, snurrade och var borta. Ronnie kom igång snabbt och satte igång en uppåkning i känd stil och slutade till sist således som fyra.

Leif Engström var långsammare än Ronnie, men snurrade mindre och hans försöksserie blev 4, 14 och 4. I finalen körde Leif in på en hedrande tredjeplats. Kenth Engström var den jämnaste och hade försöksserien 6,6 och 7 vilket gav honom startposition 10 bredvid Ronnie som hade 9 (Kenth var dock inte med i EM-laget). I finalen blev Kenth åtta. Det var istället Thomas Nilsson som hade otur i det andra försöksheatet då ett P-stag brast. Tack och lov hade pappa Gösta med sig en svets (vilken även kom Leif och Ronnie tillgodo). Thomas lyckades ändock kvalificera sig till final, men startade från 16:e rutan - tredje från slutet.

Med det fina resultatet kunde Sverige avancera förbi Belgien och Schweiz i den totala sammanräkningen och hamnade på en slutlig fjärdeplats efter Italien, Holland och England.

Pos Namn Land Motor/Bil
1. Dirk van Staalduinen Holland Parilla/Landia
2. Francois Goldstein Belgien Parilla/Birel
3. Leif Engström Sverige Parilla/Tecno
4. Ronnie Peterson Sverige Parilla/Robardie
5. Guido Sala Italien BM/Birel
6. John-John Ermelli England Parilla/VooDoo
7. Asselbur Frankrike Komet/Tecno
8. Kenth Engström Sverige Parilla/Tecno
9. Thomas Nilsson Sverige Parilla/Robardie

Att Ronnie körde på flickvännen Suzy Raganelli var väl kanske inte så genomtänkt. Händelsen var föga populär i det italienska lägret och Ronnie måste ha känt sig rätt dum. Ronnie kunde själv springa igång sitt fordon, men det orkade (som vanligt) inte miss Raganelli utan hon fick bryta. Trots detta var hon mycket imponerad av Robardien. Hennes supermek Baroni hade tidigare provkört Ronnies vagn och trots att han knappt nådde fram till pedalerna så hade han glädjestrålande rapporterat att en så fin vagn hade han aldrig tidigare kört. Samma erfarenhet gjorde den ännu mer kortväxte Pernigotti redan 1965.

Dessa goda omdömen övertygade pappa Raganelli och han beställde en Robardie till att användas i kommande års VM- och EM-tävlingar (1967). Det var bara för Bengt Peterson att sätta igång...


23 oktober 1966 Toarp, Sverige

Ronnie Peterson tar hem B. Lundberg Cup för tredje året i rad då tävlingen avgörs på Toarp go-kart ring. Tiden blir 19.08,4.

Även om Ronnie hade kontrakt med Conny Holmberg i Växjö resten av året så blev det inga fler gokarttävlingar för säsongen...

 


Föregående Nästa

Kronologi Formel 1 Formel 2 Formel 3 Formel K Sportvagn Standardvagn Rally Monza 1978 Bilarna Svenskar i F1 Intervjuer Kuriosa Länkar