Kentsk tärna förekommer i Europa, Asien, Nord-, Central- och Sydamerika och i Västindien. Merparten av populationerna är flyttfåglar.
Tidigare förde man en mängd tärnor till släktet Sterna. Fylogentiska studier av Bridge et al. 2005 påvisade att den sammanslagningen inte gav monofyletiska släkten och man bestämde därför att dela upp familjen i fler släkten för att bättre spegla tärnornas utveckling och släktskap. På grund av detta förs kentsk tärna av flera auktoriteter till släktet Thalasseus tillsammans med bland andra kungstärna och iltärna. Vissa auktoriteter som SOF och IUCN för dock fortfarande dessa arter till släktet Sterna.
Arten delas upp i tre distinkta monotypiska underarter:
- T. s. sandvicensis ("Eurasisk") - nominatformen häckar i Eurasien utmed kusterna av Nordsjön, Östersjön, Atlanten, Medelhavet, Svarta havet och Kaspiska havet. I Mellaneuropa stannar dem från mars till september. På vintern flyttar den till södra Europa och Afrika ner till Sydafrika.
- T. s. acuflavidus ("Cabots") Cabot, 1837 - häckar i Nord- och Centralamerika och i Västindien. Övervintrar så långt som till södra Peru och Uruguay.
- T. s. eurygnathus ("Cayenne") Saunders, 1876 - förekommer i Västindien och i Sydamerika på Jungfruöarna, Antillerna, Trinidad, Franska Guyana, i Venezuela och Argentina. Denna underart kategoriseras ibland som den egna arten Sterna eurygnatha och kallas då ibland för cayennetärna. Dock hybridiserar den i blandkolonier med acuflavida.
Den första häckningen i Sverige observerades 1911, och beståndet ökade sedan fram till 1970-talet, då det började minska. I 2005 års rödlista upptogs den som sårbar och i 2010 års rödlista anges den som starkt hotad.
En adult kentsk tärna mäter 37-43 centimeter på längden och har ett vingspann på cirka 100 till 110 cm. Ovansidan av vingarna är ljusgrå och undersidan och halsen är vita. Den korta stjärten är kluven. I häckningsdräkt har den helsvart hjässa och med en svart rufsig tofs i nacken. i vinterdräkt är den vit i pannan och den svarta tofsen är mer sliten. Hanar och honor har samma färgning.
En adult individ av nominatformen har lång svart näbb med ljusgul spets. Den nordamerikanska underarten acuflavida har samma färg, men en kortare näbb och kraftigare näbbas. Den sydamerikanska eurygnatha har helgul näbb. Juvenil acuflavida har gulaktig näbb och ganska helvit rygg och vingtäckare till skillnad från sandvicensis som har helmörk näbb och mer vattrad rygg och vingtäckare.
Dess karakteristiska läte är knarrande och låter ungefär "kärrik" och vissa brukar beskriva det som ljud av amalgam som trycks in i en tand.
Kentska tärnan är en träffsäker störtdykare. Den tar huvudsakligen små fiskar vid kusten eller på öppet hav. Den livnär sig även av blötdjur, maskar och insekter.
Kentska tärnan bor vid kuster och små öar med grunt vatten och god tillgång på föda. Kentska tärnan blir könsmogen efter tre till fyra år. Den häckar i täta stora kolonier - nominatformen under perioden maj till juli. Den föredrar ganska ostörda små öar som häckningsplats. En häckningskoloni kan bestå av 1 000 till 9 000 par och upp till tio häckande par kan dela på en kvadratmeter. Den stora massan av fåglar kan skydda sig utmärkt mot fiender med skrik, flygning och avföring.
Boet är en högst 20 centimeter stor grop i sanddyner eller sandbanker. Båda föräldrar ruvar äggen, som är ett till tre stycken, i ungefär 24 dagar. Efter två dagar spatserar ungarna ut ur boet och utforskar omgivningen tillsammans med de andra ungfåglarna. Inom fyra till fem veckor blir ungfåglarna flygfärdiga och fortsätter då att försörjas av föräldrarna. Stormfloder och människor är de vanligaste hoten.
Den äldsta kentska tärnan man känner till blev 30 år gammal.