Grönbena

Denna sida uppdaterades senast 2017-05-11. Ansvarig för sidan är Rickard O. Lindström.

Fotografiet I en vandring, en mycket kylig vårdag runt Angarnsjöängen (7,6 km), går det inte att undvika att bli uppvaktad av Grönbena. Denna vadarfågel finns överallt och flyger upp precis framför en när man kommer gåendes utan att ha överskridit gränsen för fågelskyddat område... Och dess läte går inte att missta sig på... Detta foto taget den 10 maj 2017.

 
Grönbena  (Tringa glareola) är en liten vadarfågel som tillhör familjen snäppor. Grönbenan är en utpräglad flyttfågel som häckar från norra Europa till östra Asien. Den övervintrar i södra Afrika, södra och sydöstra Asien och i Australien. Under flytten uppträder den ofta i mindre flockar vid våtmarker och kustområden.

Till formen påminner grönbenan om en mindre rödbena, med långa gulgröna ben, lång smal svart näbb, grå-, beige- och svartspräcklig ovansida, ljus undersida och med ett kraftigt vitt ögonbrynsstreck. Dess läten är karaktäristiska och på häckningsplats avslöjar den sig ofta då den låter höra sitt varningsläte sittande på en gren.

Den häckar från maj till mitten av juli, främst på fuktig taiga och tundra men förekommer som häckfågel både längre söder och norr ut. Föräldrarna ruvar äggen tillsammans men snart efter kläckningen flyttar honan och efter att ungarna blivit flygga flyttar även hanen. Sist flyttar juvenilerna, vilket sker i slutet av augusti. Grönbenan livnär sig mestadels på insekter och ryggradslösa djur, som den fångar genom att picka med näbben i grunt vatten eller i lerig jord.

Den globala populationen är inte hotad utan kategoriseras som livskraftig men lokalt, exempelvis i Europa, har den minskat, främst på grund av habitatförstöring.

Grönbenan är en långbent snäppa med proportioner som en rödbena fast i mindre format och med kortare näbb som är gråsvart. Grönbenan blir mellan 18,5–21 cm, har ett vingspann på mellan 35–39 cm och väger 34-98 gram. Den adulta grönbenan har på sommaren en grovt vattrad rygg i grått, vitt och beige. Vintertid har den en liknande dräkt men gråare och med ett mer enfärgat bröst. Den juvenila fågeln har en brunare ton och är finare vattrad på ryggen i beige. I alla dräkter har den ett kraftigt vitt ögonbrynsstreck. Den liknar skogssnäppan men är lite stående något och ljusare i teckningen, har ganska ljus vingundersida och en suddigare gräns mellan halsens grå och bukens vita fjädrar. Den har också längre ben än skogsnäppan som är ljust gulgrön istället för skogsnäppans grågröna ben och i flykten sticker de tydligt ut bakom stjärten.

Den har ett karakteristisk trestavigt visslande flyktläte på samma tonhöjd, jiff-iff-iff, och varnar med ett energiskt ipp-ipp-ipp-ipp.... Sången framförs i spelflykt och är en snabbt, joddlande ramsa, ty-lylltilylltilylltilyll.... Sången kan även höras i flykten under flytten.

Grönbenan är en utpräglad flyttfågel som häckar från Skandinavien (dock även lokalt i norra Skottland) till östra Asien; Sacha, Tjuktjerhalvön, Kamtjatka, Kommendörsöarna, norra Kurillerna, Sachalin och nordöstra Kina. Den övervintrar i södra Afrika, södra och sydöstra Asien och Australien. De som övervintrar i tropiska Afrika flyttar på bred front över Europa och Mellanöstern, och rastar ofta norr om Medelhavet, speciellt i Italien och Frankrike innan de flyttar över Sahara.

I Sverige häckar den i stora delar av landet, med störst andel på norrländska myrar. Vissa icke-häckande individer översomrar på vinterlokalerna.

Dess naturliga biotop under häckningstid är högmossar, sank tundraskog, sankängar och myrartaigan. Den förekommer främst i det palearktiska barrskogsbältet men häckar på sina håll ända upp i videzonen. Under flytten rastar den, ofta i mindre men ibland talrika flockar, vid näringsrika våtmarker och slättsjöar, vid floder, tidvattenstränder och längs kusterna.

Både under häckningen och flytten uppträder grönbenan nervöst och flyger regelbundet upp och låter höra sitt lockläte. Vid häckningsplatsen avslöjar sig ofta den ena föräldern på varningslätet när den sitter i en buske eller på en trädgren.

Grönbenan häckar från maj till mitten av juli. Paren upprätthåller då ett revir och häckar med ganska stora avstånd mellan varandra. Boet, som ofta är en uppskrapad grop direk på marken, placeras i tät vegetation, eller uppe på en grästuva, i närheten av vatten. Det förekommer att den, precis som skogssnäppan, placeras sitt bo i träd i ett övergivet fågelbo, exempelvis av trast. Kullen på fyra ägg ruvas av båda föräldrarna i 22–23 dagar. Bara några dagar efter att äggen är kläckta flyttar honan och ungarna tas sedan om hand av hanen tills de är flygga efter cirka en månad varefter även hanen flyttar. Juvenilerna flyttar först i slutet av augusti, och arten når sina övervintringslokaler i tropiska Afrika från slutet av juli och ända till oktober. Vårflytten inleds från slutet av mars till början av april och de når sina häckningsplatser från slutet av april till början av juni i norra Ryssland. Äldsta kända exemplaret blev 14 år.

Grönbenan livnär sig mestadels på insekter och ryggradslösa djur, som den fångar genom att picka med näbben i grunt vatten eller lerig jord. Huvudfödan utgörs av skalbaggar, sländlarver, vattenskinnbaggar och tvåvingar.

Grönbenan har ett mycket stort utbredningsområde, den globala populationen, som uppskattas till mellan 3 100 000–3 600 000 individer, är mycket stor och den globala utvecklingstrenden bedöms som stabil. På grund av detta kategoriseras arten som livskraftig (LC) av IUCN. Dock är den regionalt hotad, exempelvis i vissa Europeiska länder som Finland, på grund av habitatförstöring och populationerna i södra Sverige, Tyskland och Polen minskade under perioden 1970–1990 och har inte återhämtat sig sedan dess. Grönbenan är mottaglig för både fågelbotulism och fågelmalaria varför en epidemi av någon av dessa skulle kunna utgöra ett hot mot arten.

Grönbenans vetenskapliga artepitet glareola är diminutivformen för det klassiska latinska ordet glarea som betyder "grus" vilket refererar till att den på flytten uppträder på sandiga och grusiga stränder. Den delar också detta namn med fågelsläktet Glareola som omfattar merparten av alla vadarsvalor. Grönbenan kallades förr grönbent snäppa och även kärrsnäppa där det senare idag istället är det svenska trivialnamnet för Calidris alpina.

Källahttp://sv.wikipedia.org

 ÅTER TILL FÅGELSIDAN

ÅTER TILL OINTRES.SE