|
Erik VII, "Segersäll" Björnsson, född cirka 945
i Uppsala, död 994 i Uppsala. Kung av Sveariket.
http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00049962&tree=LEO
From the Swedish Wikipedia page on Erik Segersall:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Erik_Segers%C3%A4ll
Erik Segersäll (fornnordiska: Eiríkrinn sigrsæli,[källa behövs] av Adam av Bremen på latin kallad Hericus Victor[1]), död 995[1],
var en svensk kung, som möjligen tidvis även styrde över Danmark.[2][3] Han är den förste svenske kung som man vet något
bestämt om[4] och han är den förste kung som man tror sig veta behärskade hela det område som idag utgör Svealand,
Västergötland och Östergötland, det vill säga större delen av det område som skulle komma att utgöra det tidigmedeltida
Sverige[5].
Erik brukar anses vara den som grundade Sigtuna.[6]
Regeringstid
De källor som berättar om Erik Segersäll regering är främst isländska sagor och Adam av Bremens krönika. Av dessa framgår att
han bland annat skall ha erövrat och härskat över Danmark, och där låtit döpa sig, men vid återkomsten till Sverige återfallit i
hedendom. Källorna lider dock av problem: de utförligaste sagorna är mycket sentida,[7] och Adam av Bremens tendens att svärta
ner den danske kungen Sven Tveskägg gör att hans uppgifter kan vara överdrivna.[8]
Slaget vid Fyrisvallarna
Enligt sagorna skall han vid tillträdet ha samregerat med sin yngre bror Olof. Olof skall dock ha dött ung och Erik blivit ensam
kung. Enligt sentida sagor skall Olof lämnat efter sig en son vid namn Styrbjörn som hävdade sin fars rätt till tronen. Erik vägrade
erkänna denna rätt, men gav Styrbjörn 60 utrustade skepp. Styrbjörn skall ha lyckats inta jomsvikingarnas fäste Jomsborg varvid
den danske kungen Harald Blåtand blev så tacksam att han allierade sig med honom. Med sina allierade skall Styrbjörn någon
gång kring 985 begett sig mot Uppland för att avsätta Erik. Väl framme skall Styrbjörn ha bränt sina egna skepp för att hindra sina
män från att fly, varvid danskarna återvände hem. Erik och Styrbjörn skall ha mötts i det tre dagar långa slaget vid Fyrisvallarna
utanför Gamla Uppsala i Uppland. Styrbjörn skall ha stupat och Erik stått som segrare, varvid han fick tillnamnet "Segersäll".[7]
Huruvida något sådant slag verkligen inträffat, eller om Styrbjörn över huvud taget är historisk, går inte att avgöra.[9]
Strax efter detta skall Erik också, som hämnd för att danskarna stödde Styrbjörn,[källa behövs] ha fördrivit den danske kungen
Sven Tveskägg ur Danmark och regerat över detta rike till sin död[1]. I Danmark skall han någon gång under tiden 990-992 ha
övergått till kristendomen och låtit döpa sig, men strax därefter ha återgått till asatron.[1] Han dog antingen på hösten 994 eller
vintern 995[1] i sjukdom (sotdöden) på kungsgården i Gamla Uppsala och tros ligga begravd i en av de mindre gravhögarna
där[5]. Han efterträddes av sin son Olof Skötkonung.[7]
Äktenskap
Ur Adams av Bremen krönika
Erik, sveonernas kung, slöt ett fördrag med polanernas mycket mäktige kung Boleslav. Denne gav Erik sin dotter eller syster till
äkta. På grund av detta förbund angreps danerna av slaverna och sveonerna gemensamt.
Erik Segersäll var gift med antingen den västgötska stormanndottern Sigrid Storråda eller Swietoslawa (också känd som Gunhild)
av Polen, dotter till furst Mieszko I av Polen [ES II:114].
Källorna är oense om vem som var Eriks drottning och vem av de ovannämnda kvinnorna som anses vara mest trovärdig beror helt
på hur man värderar källornas tillförlitlighet. De isländska källorna och Saxo Grammaticus säger att det var Sigrid Storråda och
hon får mycket utrymme i deras berättelser. Adam av Bremen anger däremot att hon var en icke namngiven slavisk prinsessa,
syster eller dotter till Boleslav, som i ett senare tillägg till hans bok får namnet Gunhild. Äktenskapet var ett tecken på ett förbund
mellan Erik och Boleslav riktat mot den danske kungen Harald Blåtand. Om han med Boleslav menar den polske kungen Boleslav
I blir det problem eftersom denne regerade efter Harald Blåtands död.[10]
Länge ansåg historikerna att berättelserna om den västgötska stormannadottern Sigrid Storråda var påhittade och att namnen
Sigrid och Gunhild båda var förvrängningar av det polska namnet Swiatoslawa. Numera har dock pendeln börjat svänga igen till
förmån för Sigrid Storråda och man anser nu allt mer att det är Adam av Bremen som har missuppfattat saken.[källa behövs]
Enligt den föga tillförlitliga Ingvar den vittfarnes saga skall Erik dessutom ha varit gift med Aud Håkansdotter.
Barn
1. Olof Skötkonung
2. Holmfrid[5]
3. Emund (d. ung)[11]
Källor
Noter
1. ^ [a b c d e] Lagerqvist (1996), s. 27-30
2. ^ Lagerqvist (1976), s. 23
3. ^ Ohlmarks (1979), s. 10
4. ^ Lindkvist, s. 223
5. ^ [a b c] Lagerqvist & Åberg, s. 9
6. ^ Harrison, s. 135
7. ^ [a b c] Henrikson, s. 72-73
8. ^ Harrison & Svensson, s. 304
9. ^ Harrison, s. 121
10. ^ Hagerman, s. 281-282
11. ^ Ohlmarks (1956), s. 80
Litteratur [redigera]
* Hagerman, Maja, Spåren av kungens män, Rabén Prisma, Stockholm 1996. ISBN 91-518-2927-4 (första upplagan)
* Harrison, Dick; Svensson, Kristina: Vikingaliv, Natur och Kultur, 2007. ISBN 978-91-27-35725-9.
* Harrison, Dick: Sveriges historia: 600-1350, Norstedts, Stockholm 2009. ISBN 978-91-1-302377-9.
* Henrikson, Alf: Svensk historia, Bonniers, Stockholm 1963. ISBN 91-0-046394-9.
* Lagerqvist, Lars O., Sverige och dess regenter under 1000 år, Albert Bonniers förlag AB, Stockholm 1976. ISBN 91-0-041538-3
(första upplagan)
* Lagerqvist, Lars O., Sveriges regenter från forntid till nutid, Norstedts förlag, Stockholm 1996. ISBN 91-1-963882-5 (andra
upplagan)
* Lagerqvist, Lars O. & Åberg, Nils, Litet lexikon över Sveriges regenter, Vincent bokförlag, Boda kyrkby 2004. ISBN
91-87064-43-X (femte reviderade upplagan)
* Larsson, Lars-Ove, Vem är vem i svensk historia, Rabén Prisma, (okänd utgivningsort) 1994. ISBN 91-518-2647-X (andra
upplagan)
* Lindkvist, Thomas, The Cambridge History of Scandinavia, Cambridge University Press 2003. ISBN 0521472997
* Ohlmarks, Åke, Sveriges hundra kungar, Biblioteksböcker, Stockholm 1956.
* Ohlmarks, Åke, Alla Sveriges kungar, AWE/GEBERS / Almqvist & Wiksell Förlag AB, Stockholm 1979. ISBN 91-20-04203-5
(andra upplagan)
Kung av Sverige (970–995)
Företrädare: Okänd
Efterträdare: Olof Skötkonung
Gift med
Sigrid "Storråde" Tostesdotter,
född cirka 955 i Götaland, Sverige, död 1014-02-02 i Västergötland,
Sverige.
Barn:
Olof III "Skötkonung" Eriksson, född 975, död 1022
|