T-90

Denna sida uppdaterades senast 2016-10-04. Ansvarig för sidan är Rickard O. Lindström.

Armata T-14 Armata MBT T-15 Armata IFV Kurganets-25 Bumerang 8x8 T-80U BMP-3 T-72 T-90

Denna sammanställning om T-90 bygger på öppna uppgifter från Wikipedia och skall tas för vad de är - dvs inte helt tillförlitliga... Jag rättar fel jag blir uppmärksammad på...

T-90

T-90 är en tredje generationens rysk stridsvagn som togs i bruk 1993. Stridsvagnen är en moderat vidareutveckling av T-72B och innehåller många funktioner som finns på T-80U. Stridsvagnen benämndes inledningsvis T-72BU, men döptes senare om till T-90. Det är den mest avancerade stridsvagnen i tjänst inom Rysslands armé (år 2016). T-90 använder en 125 mm 2A46 slätborrad kanon, 1A45T eldledningssystem, en uppgraderad motor och termiska sikten. Standardåtgärder för skydd-och överlevnadsförmåga inkluderar en blandning av pansarstål, kompositpansar, rökkastare, Kontakt-5 explosivt reaktivt pansar, laservarare, Nakidka kamouflage och Shtora IR-störare mot styrda pansarvärnsrobotar (ATGM). EMT-7 elektromagnetiska pulsgenerator har genomgått tester, men är ännu inte integrerad på T-90 i aktiv tjänst. T-90 designades och byggdes vid Uralvagonzavod i Nizhny Tagil i Ryssland. Sedan 2011 tillförs de ryska väpnade styrkorna inga ytterligare T-90. Istället inväntas utvecklingen och utprovninegn av den nya stridsvagnen T-14 Armata som förväntas tas i bruk efter 2016.

Fortfarande finns ett stort antal T-72 i rysk tjänst och den senaste varianten T-72B3 uppvisar stora likheter med T-90A, vilket framgår av nedanstående bild. Observera skillnaden på hur tilläggsskyddet på tornet är applicerat.

Utveckling

T-90 har sitt ursprung i ett program från sovjettiden som syftade till att utveckla en enda ersättare för T-64, T-72 och T-80-serien av stridsvagnar. Plattformen för T-72 valdes som grund för den nya generationen stridsvagn tack vare dess kostnadseffektivitet, enkelhet och fordonsegenskaper.

Kartsev-Venediktov Design Bureau från Nizjnij Tagil var ansvarig för designarbetet och de lade fram två parallella förslag – dels Objekt 188, vilket var en relativt enkel uppgradering av den befintliga T-72B stridsvagnen (Objekt 184), dels det långt mer avancerade Objekt 187, som endast vagt relaterade till T-72-serien och som innehöll stora förbättringar av skrov- och torndesign, pansarskyddet, drivlinan och beväpningen. Utvecklingsarbetet godkändes 1986 och de första prototyperna stod klara 1988. Sekretessen kring de fordon som togs fram som en följd av programmet Objektet 187 har ännu inte hävts, men det var programmet med lägre risk, Objekt 188, som skulle komma att godkännas för serieproduktion som T- 72BU.

Produktion och operativ historik

T-72BU accepterades att tas i bruk officiellt den 5 oktober 1992 av den ryska försvarsministeriet och samtidigt byttes namn på stridsvagnen till T-90 för marknadsföring och propagandasyfte – detta för att distansera den nya stridsvagen från befintliga T-72 varianter och mot bakgrund av det dåliga rykte T-72:an dragit på sig under Gulfkriget 1991.

De principiella uppgraderingarna i T-90 var införlivandet av en något modifierad form av T-80U:s mer sofistikerade Irtysh eldledningssystem, betecknad 1A45T, och en uppgraderad V-84MS multibränslemotor som utvecklade 840 hk (618 kW).

T-90 tillverkas vid fabriken Uralvagonzavod i Nizhny Tagil, med en produktion som sedan 1993 genomförs på låg nivå  och som i praktiken upphörde i slutet av 1990-talet för den inhemska marknaden i Ryssland. Färre än 200 T-90 stridsvagnar levererades till Rysslands armé innan produktionen återupptogs i 2005 av en uppgraderad version.

I september 1995 hade 107 T-90 stridsvagnar producerats för placering i det sibiriska militärområdet och i mitten av 1996 hade dessa T-90 tagits i tjänst i militärområdet i bortre Asien.

Ställda inför faktumen med minskade inhemska beställningar och med en permanent stängning av den sista linjen för gjutning av stridsvagnstorn i det forna Sovjetunionen (ägd av Azovstal i Mariupol), så konstruerade ingenjörerna vid Uralvagonzavod tillsammans med experter från NII Stali (Scientific Research Institute of Steel) och med hjälp av testdata som erhållits från Sovjeteran, ett nytt svetsat torn för att möjliggöra ytterligare förbättringar och för att locka utländska köpare till T-90. Indien signalerade intresse i T-90 som svar på Pakistans förvärv av 320 ukrainska T-84 stridsvagnar, vilket var ett intuitivt beslut med tanke på Indien hade rättigheter att licenstillverka T-72M1 i Avadi och att produktionen lätt kunde anpassas för att sätta samman T- 90.

De första 42 kompletta indiska stridsvagnarna levererades under 2001 och betecknades T-90S (Object 188S), de var då fortfarande utrustade med de äldre gjutna tornen i början serien (detta tömde det återstående lagret av gjutna torn som fanns kvar vid Nizhny Tagil) och de drevs av den nämnda V-84 motorn som gav 840 hk (618 kW). Detta följdes upp påföljande år med leverans av ytterligare 82 stridsvagnar, nu utrustade med de nya svetsade tornen och med motorn V-92S2 som genererade 1000 hk (750 kW). Det ursprungliga kontraktet angav att ett påföljande parti om 186 stridsvagnar - nu officiellt benämnda Bhishma - skulle slutföras i Indien med ryska medföljande kit och sedan gradvis ersättas med inhemskt tillverkade delar, men den låga takten i den inhemska indiska produktionen tvingade de indiska myndigheterna att placera en tilläggsorder 2007 för 124 kompletta stridsvagnar från Uralvagonzavod.

År 2005 återupptogs leveranser av T-90 till den ryska armén, som begärde den "ursprungliga" specifikation för fordonen med gjutna torn. Men med den ynka beställningen endast 14 stridsvagnar och med de stora kapitalinvesteringar som skulle krävas för att åter ställa in produktionen av nya gjutna torn, så kom det ryska försvarsministeriet snart överens om en ny konfiguration mycket nära den indiska T-90S – en lösning som snabbt accepterades att tas i bruk utan förnyade tester som objektet 188A1 eller T-90A. Samma år leverades ytterligare 18 nya stridsvagnar - tillräckligt för att utrusta en hel bataljon. Dessa nya ryska stridsvagnar drevs av samma V-92S2 motor som i den indiska T-90S, var utrustade med skyttsiktet T01-K05 Buran-M (passiv-aktiv kanal för mörkerseende med en EPM-59G Mirage-K matris och ett maximalt observationsavstånd på 1800 m) och var skyddade med det senaste Kontakt-5 reaktiva pansaret med 4S22 explosivpaneler (ERA).

Åren 2006-2007 leverades årligen 31 T-90A stridsvagnar, nu utrustade med helt ett passivt ESSA-sikte för skytten som tillhandahålls av Peleng i Vitryssland och med användande av Catherine termiska sikte från Thales, liksom förbättrade 4S23 ERA-paneler.

År 2007 fanns det cirka 334 T-90 av olika slag som tjänstgjorde i "5th Guards Tank Division” inom Rysslands armé, stationerade i det sibiriska militärområdet, och sju T-90 stridsvagnar som tilldelats flottan. Sedan 2008 har den ryska armén erhållit 62 stridsvagnar årligen, en order som suspenderades under 2011 i avvakten på den nya Armatastridsvagnen.

En tidig variant av exportinriktade T-90S påstås ha använts i strid 1999 under den tjetjenska invasionen av Dagestan i stället för att levereras till Indien. Enligt Moscow Defence Brief, träffades ett fordon av sju RPG pansarvärnsraketer, men kunde fortsätta strida. Tidskriften drog slutsatsen att den uppgraderade T-90 förefaller vara den bästa skyddade ryska stridsvagnen någonsin, särskilt med införandet av Shtora-1 och Arena aktiva skyddssystem (något som inte kan stämma eftersom det inte finns några bevis på att T-90 försetts med det aktiva skyddssystemet Arena i seriemässigt utförande).

T-90A sattes in i Syrien 2015 för att stödja det ryska engagemanget i det syriska inbördeskriget. I början av februari 2016 började syriska arméstyrkor använda sig av T-90A i strid. I slutet av februari, visade en video från Aleppo som läckt ut på internet en T-90 som överlever en direktträff i tornfronten av en BGM-71 TOW-missil. De första bilderna som påstås visa den träffade stridsvagnen, visade endast mindre skador på Shtora-1 störarens optik som ett resultat TOW-missilen. I början av maj kom ytterligare en TOW-attack och då med Shtora-1-systemet avstängt. Stridsvagen träffades av TOW, men enligt bilder som först hade lagts ut på Twitter, så var stridsvagnen fortsatt operativ.


 

Design

Beväpning

T-90:s huvudbeväpning utgörs av en 2A46M 125 mm slätborrad kanon. Detta är en höggradeligen modifierad version av Sprut pansarvärnskanon och är samma typ av kanon som används som huvudbeväpning i serien av T-80 stridsvagnar. Kanonen kan bytas ut utan att demontera tornet och den klarar av att skjuta pansarbrytande fenstabiliserade pilprojektiler (APFSDS), pansarspränggranater med RSV-verkan (HEAT-FS), högexplosiv fragmenterande ammunition (HE-FRAG), liksom 9M119M Refleks pansarvärnsmissiler. Refleks pansarvärnsrobot har en semiautomatisk laserstrålestyrning och en RSV-baserad tandemladdning. Roboten har en effektiv räckvidd på 100 m till 6 km och det tar 17,5 sekunder att nå maximal räckvidd. Refleks kan penetrera omkring 950 mm pansarstål (RHA) och kan också användas mot lågt flygande luftmål såsom helikoptrar.

Stridsvagn T-90 är även försedd med en tung fjärrstyrd luftvärnskulspruta. Inledningsvis utgjordes denna av en NSV 12,7 mm (12,7x108) som kan manövreras inifrån stridsvagnen av vagnchefen och som har en räckvidd på 2 km, en eldhastighet om 700-800 skott per minut och med 300 skott omedelbart tillgängliga. NSV ersattes av Kord tunga kulspruta i slutet av 1990-talet. Parallellt med kanonen sitter en PKMT 7,62 mm (7,62x54 mm R) koaxial kulspruta som väger ca 10,5 kg. Dess ammunitionslåda inrymmer 250 skott (totalt 7000 skott finns med i vagnen) och väger ytterligare 9,5 kg.

Liksom i andra moderna ryska stridsvagnar så matas 2A46M i T-90 av en automatladdare som tar bort behovet av manuell laddare i stridsvagnen och som därmed minskar besättningen till 3 (vagnchef, skytt och förare). Automatladdningen inrymmer 22 färdiga skott i sin karusell och kan ladda ett skott på 5-8 sekunder. Det har föreslagits att den automatiska laddningen i moderna T-90 stridsvagnar har modifierats för att kunna dra nytta av nyare ammunition såsom 3BM-44M APFSDS, som liksom den amerikanska M829A3 penetrerar pansar bättre än de tidigare kortare pilprojektilerna. HEAT-skott som kan avfyras från 2A46M inkluderar 3BK21B (med en liner i utarmat uran), 3BK29 (som sägs ha en penetrationskapacitet om 800 mm RHA) och 3BK29M (med en trippeltandemladdning).

Dessutom använder sig T-90 av Ainet säkringsinställningssystem som möjliggör för besättningen att detonera 3OF26 HE-FRAG skott på ett visst avstånd från stridsvagnen – ett avstånd som bestämts av skyttens laseravståndsmätare, vilket förbättrar dess prestanda mot helikoptrar och infanteri. Maximalt skjutavstånd för HE-FRAG-FS är 10 km och för APFSDS 4 km.

Eldledningssystemet i T-90 visade upp följande funktioner vid testskjutning under stridsmässiga förhållanden:

  •  Kraftigt bepansrade mål på avstånd på upp till 5 km träffades av T-90 under gång (upp till 30 km/h) med en hög sannolikhet för träff med det första skottet

  •  Under testet sköts 24 pansarvärnsrobotar på avstånd 4-5 km och alla träffade målet (alla robotar sköts av oerfaren personal)

  •  Erfarna skyttar kunde vid skjutning under gång (hastigheter på 25 km/h) träffa sju verkliga bepansrade mål på avstånd 1.500-2.500 m inom 54 sekunder.

Eldledningssystemet i T-90 inkluderar vagnchefens PNK-4S/SR AGAT dag- och nattsikte, som gör det möjligt att nattetid detektera en stridsvagn på avstånd mellan 700 och 1100 meter beroende på vilken version av siktet. Tidiga modeller av T-90 var utrustade med TO1-KO1 BURAN sikte, men senare modeller (t ex exportmodellen T-90S) har uppgraderats till använda ESSA termiska sikte, som tillåter precis skjutning på ett avstånd om 5.000-8.000 m med hjälp av CATHERINE-FC värmekamera producerad av Thales Optronique.

Skytten är också utrustad med 1G46 dagersikte som innefattar en laseravståndsmätare, en kanal för styrning av pansarvärnsrobot och som medger att detektera och bekämpa mål stora som en stridsvagn på avstånd upp till fem-åtta kilometer.

Föraren använder ett TVN-5 dag- och nattsikte. Under 2010 började Ryssland licenstillverka Thalesutvecklade CATHERINE-FC värmekameror för T-90M stridsvagnar, lät Russian Daily berätta. Dessa värmekameror är också installerade i T-90M "Bhishma" byggd i Indien under licens.

Rörlighet

T-90 har ett typiskt drivlinearrangemang, med motor och transmission placerade baktill. Olika modeller av T-90 drivs av olika motorer, samtliga byggda vid Chelyabinsk Tractor Plant (ChTZ).

  •  I sitt första utförnande drevs T-90 av en V-84MS fyrtakts V-12 kolvmotor på 840 hk (618 kW)

  •  T-90 exportversion, dvs modifierade till T-90S, utrustades med den 12-cylindriga fyrtakts flerbränsledieselmotorn V-92S2 med en ökad effekt till 1000 hk (750 kW) med hjälp av turboladdare. T-90S med motorn på 1000 hk  kan uppnå en topphastighet på 60 km/h på vägen och upp till 45 km/h i svårare terräng. Även dagens ryska T-90A är utrustade med en B-92C (V-92S2) dieselmotor.

  •  Det finns uppgifter om att den senaste versionen av T-90 är utrustade med motorn V-96 som 1250 hk (930 kW). 

Stridsvagen är också utrustad med ett luftkonditioneringssystem för arbete i höga temperaturzoner.

Skydd

T-90 är utrustad med ett ballistiskt skyddssystem i tre lager.

Det första skalet (det  inbyggda) utgörs av ett kompositpansar i tornet, som består av grundstrukturen i pansarstål som har en insats av alternerande skikt av pansarstål och gummi och en kontrollerad deformationssektion (luft). Det finns en del öppen information på Internet om det integrerade skyddet i T-72B, den vagn som var utgångspunkt för T-90 med gjutet torn. I tornets hålutrymme för kompositpansaret placerades 20 paneler (21 mm RHA/3 mm gummi/3 mm RHA) med 22 mm luftgap emellan och med en längsgående inra 45 mm RHA-plåt. Tornets gjutna stålstruktur är 120-130 mm frontalt och 80-90 mm som "backing". Beroende på träffvinkel ger detta en gångväg mellan 370 och 750 mm. Denna typ av grundskydd bedöms ge skydd mot KE (APFSDS) motsvarande 470--540 mm RHA och mot RSV (HEAT) motsvarande 530-600 mm RHA. Se föjande bild för bättre förståelse:

Det andra skyddslagret är ett tilläggsskydd med tredje generationens Kontakt-5 ERA (explosivt reaktivt pansar) vilket avsevärt försämrar genomslagsförmågan för ammunition verkande med såväl kinetisk energi (dvs pilprojektiler – APFSDS) som kemisk energi (dvs granater med riktad sprängverkan – RSV). Dessa ERA-moduler ger tornet dess utmärkande vinklade "musselskalsliknande" utseende.

ERA-moduler är också installerade på tornets tak och för att ge skydd mot takslående vapen. Tornet främre pansarskydd innehåller, utöver ERA och stålplåt, en sammansättning av ryskt kompositpansar instoppat mellan övre och nedre stålplåtar. Detta kompositpansar resulterar i en lägre vikt och ett förbättrat skydd jämfört med om det endast hade baserats på pansarstål.

Nedanstående bild visar en T-72B3  - det gröna ytorna är skyddade med ERA av typ Kontakt-5, de röda ytorna utgör ballistiska hål. Integrationen av Kontakt-5 ERA på T-90A ser något annorlunda ut och skulle ha kunnat ge en bättre yttäckning ifall inte de två stora elektrooptiska IR-störarna på var sida om kanonen hade applicerats.

 

Det tredje och yttersta skyddslagret utgöras av ett aktivt skyddssystem av typen ”Soft-Kill” benämnt Shtora-1 (ryska: Штора-1 motsvarande "gardin" på svenska) producerat av Elektromashina i Ryssland. Detta system innefattar två elektrooptiska IR "bländare" (det vill säga två aktiva störare inom det infraröda våglängdsområdet) placerade på framsidan av tornet (som gett upphov till två distinkta "röda ögon"), fyra laservarningsmottagare, två 3D6 kastarsystem för rökgranater och ett datoriserat kontrollsystem. Shtora-1 varnar besättningen när stridsvagnen har "mållåsts" av ett laserstyrt vapen och möjliggör för besättningen att vrida upp tornet för att möta hotet.

IR-störaren TShU1-7 EOCMDAS, stör den halvautomatiska styrningen i siktlinjen (semiautomatic command to line of sight – SACLOS) som används av vissa pansarvärnsrobotar. Rökgranaterna avfyras automatiskt efter att Shtora upptäckt att någon mållåst på stridsvagnen. Den rök som läggs ut används för att dölja stridsvagnen mot såväl laseravståndsmätare som mot annan optik på andra vapensystem. Indiska T-90S är inte utrustade med Shtora-1 motverkanssystem.

Förutom de passiva- och aktiva skyddssystemen är T-90 också försedd med ett skyddssystem mot nukleära, biologiska och kemiska stridsmedel (ett NBC-skydd), KMT minsvepningssystem samt ett automatiskt brandsläckningssystem. Det elektromagnetiska systemet EMT-7 mot minor kan även installeras på T-90. EMT-7 avger en elektromagnetisk puls för att inaktivera magnetminor och störa elektroniken innan stridsvagen når fram till dem.

Nakidka ett signaturanpassningskit som också tillgängligt för T-90. Nakidka syftar till att minska sannolikheten att ett föremål skall detekteras inom olika våglängdsområden (IR och radar band).

Under en rapporterad test utfört av den ryska militären 1999, utsattes T-90 för en mängd olika hot (RPG, ATGM och APFSDS). När stridsvagnen var utrustad med Kontakt-5 ERA kunde inte T-90 penetreras av någon av de APFSDS eller ATGM användes under försöket och T-90 överträffade en T-80U som också deltog i försöket. Under stridsoperationer i Dagestan, kom vittnesmål att en T-90 hade kunnat stå emot sju träffar från RPG:er, men ändå vara fortsatt stridsduglig.

T-90MS är utrustad med ett ERA av typen "Relikt". Relikt har en skyddsförmåga mot tandemstridsdelar och minskar penetrationskapaciteten hos en pilprojektil (APFSDS) med över 50%. Relikt kan installeras på ryska stridsvagnar i stället för Kontakt-1 / Kontakt-5 ERA.

 

Bedömda skyddsnivåer

Modell

ERA

vs APFSDS

vs HEAT

T-72M

None

335–380

450–490

T-72M1

None

380–400

490

T-72A

Kontakt-1

360–500

490–560

T-72B

Kontakt-1

480–540

900–950

T-72B3

Kontakt-5

690–800

940–1180

T-90A/T-90S

Kontakt-5

800–830

1150–1350

T-90AM/T-90MS

Relikt

1100–1300[a]

1350+

Varianter

·         T-90 – Den första produktionsversionen.

·         T-90K – Ledningsversionen av en T-90, med extra kommunikationsmöjligheter (station R-163-50K) och navigationsutrustning (TNA-4-3).

·         T-90E – Tidig exportversion av T-90.

·         T-90A – Rysk arméversion med svetsat torn, V-92S2 motor och ESSA termiska sikte. Ibland benämnd T-90 Vladimir.

·         T-90AK – Ledningsversion av T-90A.

·         T-90S – Senare exportversion av T-90, sedermera adopterad av de ryska stridskrafterna som T-90A. Dessa stridsvagnar tillverkades av Uralvagonzavod och de blev uppdaterade med 1.000 hk (750 kW) motorer tillverkade av Chelyabinsk Tractor Plant. T-90S är utrustad med en enklare version av Shtora-1 passiva-/aktiva skyddssystem och saknar de två IR-bländare som normalt sitter på tornet. Denna variant av T-90 kallas ibland T-90C. Initialt var vagnarna försedda med gjutna torn som de tidiga T-90, men i takt med att lagren med dessa tömdes så gjordes svetsade torn till T-90S.

·         T-90SK – Ledningsversion av T-90S, med extra kommunikations- och navigationsutrustning. Den skiljer sig vad gäller typ av radio- och navigationsutrustning och Ainet fjärrstyrda detonationssystem för HEF ammunition.

·         T-90S "Bhishma" – modifieradT-90S i indisk tjänst.

·         T-90AM – Senaste versionen av T-90A. De huvudsakliga karaktärsdragen inkluderar en modernisering av den gamla torndesignen och vagnen är nu utrustad med ett nytt avancerat eldledningssystem benämnt "Kalina" (med integrerade stridsinformations- och ledningssystem), en ny laddautomat, en ny uppgraderad kanon 2A46M-5 och en fjärrstyrd luftvärnskulspruta "UDP T05BV-1". T-90AM inkluderar även Relikt (Реликт (динамическая защита)) ERA moduler (istället för Kontakt-5 ERA moduler). Andra förbättringar inkluderar en ny 1130 hk motor, ett förbättrat kontrollsystem för den inre miljön samt ett satellitnavigationssystem.

·         T-90MS – Ny moderniserad exportversion av T-90S, med en 1130 hk motor, ett PNM Sosna-U sikte för skytten, en 7.62 mm ovanpålagrad och fjärrstyrd ksp av typ UDP T05BV-1, GLONASS tröghetsnavigeringssystem och ett nytt explosivt reaktivt pansar. En ny avtagbar tornkorg är inkluderad, vilket möjliggör lagring av ytterligare 8 skott. T-90MS är redo för serieproduktion.

Andra funktionsfordon baserade på T-90 chassi

·         BREM-72: Bärgningsfordon (ARV – Armoured recovery vehicle)

·         MTU-90: Broläggare (med en MLC50 bro)

·         IMR-3: Ingenjörfordon (AEV – Armoured engineer vehicle)

·         BMR-3: Minröjningsfordon

 

Användarnationer

         https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/7/77/Flag_of_Algeria.svg/23px-Flag_of_Algeria.svg.png Algeriet: Algeriet har totalt 305 T-90SA stridsvagnar. Den första omgången levererades 2008 och den andra 2013. Algeriet har därefter tecknat ett avtal med Rosoboronexport för licensproduktion av ytterligare 200 T-90MS under 2015, för totalt 505+ stridsvagnar operativa från 2016.

·         https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/2/2f/Flag_of_Armenia.svg/23px-Flag_of_Armenia.svg.png Armenien: En T90S vann i Tank Biathlon. Levererad i maj 2016.

·         https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/d/dd/Flag_of_Azerbaijan.svg/23px-Flag_of_Azerbaijan.svg.png Azerbaijan: 100 T-90S (option för ytterligare 100).

·         https://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/thumb/4/41/Flag_of_India.svg/23px-Flag_of_India.svg.png Indien: Indien brukar för närvarande 1250 T-90S som anskaffades i tre separata omgångar. Två omgångar (310 stridsvagnar år 2000 och ytterligare 300 år 2006) köptes från Ryssland. Heavy Vehicle Factory (HVF) i Avadi har levererat 24 stridsvagnar 2009-10; 51 stridsvagnar 2010-11; ytterligare 50 var tänkta att levereras 2012. Därutöver skulle 1000 stridsvagnar produceras lokalt fram till 2020. Av dess så har en första omgång om 10 stridsvagnar levererats i august 2009. Ett kontrakt på ₹10,000 crore (1,5 miljarder US$) för köp av 354 nyaT-90MS stridsvagnar till sex stridsvagnsregementen vid den kinesiska gränsen har godkänts. Detta skulle göra att den totala andelen T-90 landar på 2011 stridsvagnar.

·         https://upload.wikimedia.org/wikipedia/en/thumb/f/f3/Flag_of_Russia.svg/23px-Flag_of_Russia.svg.png Ryssland: Ryssland har 550 T-90 stridsvagnar operativa år 2015.

·         https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/5/53/Flag_of_Syria.svg/23px-Flag_of_Syria.svg.png Syrien: Den syriska arméns 4:e mekaniserade division tillförde ett flertal stridsvagnar av typ T-90, skänkta av Ryssland, till fronten vid södra Aleppo den 29 november 2015. Den 9 juni 2016 erövrades en T-90 av den syriska rebellgruppen Harakat Nour al-Din al-Zenki efter ett misslyckat anfall från regeringstrupperna mot det rebellkontrollerade området. Stridsvagnen bedöms emellertid som obrukbar för strid efter som kanonen och siktena är förstörda efter en misstänkt träff av en pansarvärnsrobot.

·         https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/1/1b/Flag_of_Turkmenistan.svg/23px-Flag_of_Turkmenistan.svg.png Turkmenistan: Turkmenistan har beställt 10 T-90S år 2010 för cirka 30 miljoner US$. En tilläggsbeställning på ytterligare 30 stridsvagnar har därefter lagts.

·         https://upload.wikimedia.org/wikipedia/commons/thumb/4/4e/Flag_of_Uganda.svg/23px-Flag_of_Uganda.svg.png Uganda: Är brukare av 44 T-90.

Data

Från Wikipedia

T-90

 

Typ

Huvudstridsvagn (MBT - Main battle tank)

Härstamning

Ryssland

Användarhistorik

I tänst

1993 (T-90)

2004 (T-90A)

Används av

Ryssland

Indien

Algeriet

Armenien

Azerbaijan

Syrien

Turkmenistan

Uganda

Krig

1999 invasionen av Dagestan

Inbördeskriget i Syrien

Invasionen av östra Ukraina

Produktionshistorik

Designer

Kartsev-Venediktov

Tillverkare

Uralvagonzavod

Styckekostnad

2,5 miljoner US$ 1999

2,77 – 4,25 miljoner US$ 2011 (beroende på källa)

T-90MS: 4,5 miljoner US$

Producerad

1992–

Antal byggda

3.200+

Specifikation

Vikt

46 ton (T-90)

46,5 ton (T-90A)

Längd

9,63 m

6,86 m (chassi)

Bredd

3,78 m

Höjd

2,22 m

Besättning

3


Skydd

Blandning pansarstål-komposit-ERA

vs APFSDS: 550-650 mm  RHA, med Kontakt-5 = 800–830 mm RHA vs HEAT: 650-850 mm RHA, med Kontakt-5 = 1.150–1.350 mm RHA

Huvudbeväpning

2A46M 125 mm slätborrad kanon med 43 skott tillgängliga (T-90)

2A46M-5 125 mm slätborrad kanon med 42 skott tillgängliga (T-90A)

Sekundärbeväpning

12.7mm Kord tung ksp

7.62mm PKMT ksp

Motor

V-84MS 12-cyl. diesel (T-90)
V-92S2 12-cyl. diesel (T-90A)
840 hk (618 kW) för V-84MS 12-cyl. dieselmotor

950 hk (736 kW) för V-92S2 12-cyl. dieselmotor

Effekt/vikt

18,2 hk/ton (13,3 kW/ton) (T-90)

20,4 hk/ton (15 kW/ton) (T-90A)

Fjädringssystem

Torsionsfjädring

Aktionssträcka

550 km (utan extra bränsletankar)

Hastighet

60 km/h

Fotografierna på denna sida kommer från Wikipedia och de är företrädesvis tagna av mästerfotografen Vitaly V. Kuzmin.

Åter till sidan om Pansar? Klicka här!

Åter till första sidan? Klicka här!