Johan Anders Lamberg, (son till Petrus Lamberg), född 1712; delägare i den Sandbergska klädesfabriken och det Schutzska kattunstryckeriet 1740; burskap som grosshandlare i Göteborg 1741-10-30; ägde en puder- och stärkelsefabrik 1752-77, och övertog samtidigt även en tobaksplantage där han lät uppföra en gård med trädgård, som han lät uppkalla Elisaberg efter sin fru Elisabet, senare Liseberg; lät senare köpa fler tobaksplantager och var på 1760-talet Göteborgs främste ägare av tobaksplantager; kyrkoföreståndare i domkyrkoförsamlingen; † 1783-02-17 i Göteborgs Domkyrkoförsamling, Västra Götalands län. Han drabbades hårt av 1773 års internationella handelskris och tvingades 1777 att sälja stärkelsebruket, andelen i schutzka kattuntryckeriet och tobakplantagen. 1778 tvingades han trots det begära anstånd med innestående fordringar, men lyckades undgå konkurs och kunde fortsätta affärsverksamheten fram till sin död. Affärsverksamheten övertogs därefter av hans son Carl.

I början av 1770-talet ägde handelsmannen Johan Anders Lamberg ett sillsalteri och trankokeri vid Sörhall på Hisingen. Förutom detta ägde han eller ägde andel i den Sandbergska klädesfabriken, det Schutzka kattunstryckeriet, en stärkelsefabrik i Getbergsäng åren 1752-77 och ett färgeri. Dessutom odlade han tobak och lät uppföra Liseberg:

52 inköpte L en puder- och stärkelsefabrik på Getebergsängen, som han drev för egen räkning till 77. Den var en av de största i landet så länge modet med allongeperuker höll sig. Samtidigt med stärkelsefabriken övertog L en tobaksplantage o lät där uppföra en gård med trädgård, kallad Elisaberg efter hustrun (nuv Liseberg). Tobaksodlingen utökades genom köp av ytterligare plantager, så att L på 60-talet var stadens störste plantageägare. Han ägnade sig dock ej åt egen tobakstillverkning.

J.A. Lamberg var en av Göteborgs störst tyg- och klädeshandlare. Huvuddelen av den Sandbergska fabrikens tillverkning såldes genom honom och så var fallet mde de felsta textilfabrikerna i Västsverige, såsom klädesfabrikörerna J & C Coopman, tygfabrikören Peter Coopman (tillsammans med J.A. Lamberg från 1745 förordnad som föreståndare för stadens spinnhus), sidenfabrikören Thomas Fehman, silkesfabrikören Johan Hellman och dessutom pappersfabrikören Daniel Schiller liksom fabrikörerna Svanberg & Zachau i Mariestad. Också Alströmers Alingsås manufakturverk sålde en del av sin produktion genom Lamberg. J.A. Lamberg var dessutom en stor importör av textilier och andra produkter för textilindustrins behov liksom av kolonialvaror och salt.

Från 1768 drevs firman tillsammans med sönerna Peter Lamberg och Carl Lamberg samt svärsonen Carl Carlsson under namnet J.A. Lamberg & Söner. Firmans viktigaste verksamhet var importaffärer:

Den viktigaste sidan av L:s verksamhet var importhandeln, som förutom råvaror till stadens industrier omfattade ett brett sortiment av kolonialvaror, vilka tillsammans med de inom landet tillverkade manufakturvarorna avsattes i landsortsstäderna i Väst- o Mellansverige. En del varor fann tom vägen till Sthlm. Den vittförgrenade handelsrörelsen var tämligen kapitalkrävande, eftersom både köpet av sv manufakturvaror o försäljningen till köpmännen i uppstäderna byggde på kredit från L:s sida. Vid hustruns död 68 uppgick förmögenheten till i det närmaste 1/4 milj dlr smt, varav handelshusets tillgångar utgjorde huvudparten.

[…]

En viss hjälp hade L, särskilt när det gällde internationella växeltransaktioner, av brodern Laurentz, som var köpman i Amsterdam. En för det blomstrande handelshuset avgörande vändpunkt utgjorde 73 års internationella handelskris, som började med fallissemanger av ledande bankirhus i Amsterdam o därifrån snabbt spred sig till London, Hamburg o Skandinavien. Inställda betalningar bland debitorerna, svårigheten att få tag på utländska växlar o en för de sv importörerna ogynnsam utveckling av den av växelkursen ledde till påtagliga betalningssvårigheter också för J A Lamberg & söner.

1780 dog Carl Carlsson och Peter Lamberg lämnade firman för att starta egen verksamhet i firman P.Lamberg & Holst tillsammans med någon Holst. Firman fick då namnet J.A. Lamberg & Son. På grund av ekonomiska svårigheter vid mitten av 1770-talet tvingades firman sälja sin andel i kattunstryckeriet, stärkelsebruket och tobaksodlingarna år 1777. Produktionen vid stärkelsebruket fortsatte dock i J A Lamberg & sons namn till 92, förmodligen med köparna G F Beyer och Samuel Schutz som förläggare. Vid J.A. Lambergs död år 1780 drevs firman vidare av sonen Carl Lamberg.

Gift 1741 med
Elisabeth Söderberg, född cirka 1714 i Göteborg, död 1768-03-14 i Göteborgs Domkyrkoförsamling.

Barn:
Carl Lamberg, född 1745, död 1796