Knud Valdemarsen (död 1260) var hertig av Revelia, Blekinge och Lolland, en oäkta son till kung Valdemar II av Danmark. Knut var kungens son med sin konkubin, Helena Guttormsdotter, änka efter en viktig dansk adelsman och dotter till framlidna Guttorm, Riksjarl i Sverige.

Hans far gav honom land i Estland som en ärftlig hertigdom 1219. Han var hertig av Reval 1219-23, men förvisades. Som kompensation fick han Blekinge 1242, som han innehade fram till sin död.

Knut stödde de yngre rebellbröderna, Abel och Christopher, mot kung Eric IV av Danmark 1247. Kungen tvingade honom att tillfälligt byta Blekinge mot Lolland, men Blekinge återställdes snart till Knuts besittning.

Knuts hustru var förmodligen en Wendisk dam, från det hertigliga huset Pomerelia.

Han lämnade två söner: Eric, hertigen av Halland (död 1304) och lord Svantepolk Knudsen (död ca. 1305).

Hans land Blekinge, med Lister, gavs hans barnbarnsherre Knut Folkesson på 1330-talet av kung Magnus VII av Norge. Hertig Knuts arvingar fortsatte att göra anspråk på hertigdömet.

Gift med
Hedvig Svantepolksdotter, af Danzig, född cirka 1210 i Gdansk, Pommern, Polen, död 1266.

Barn:
Svantepolk "Skarsholm" Knutsson, född 1225-1235, död före 1310-02-21