I sitt gifte med Kristina Ingemarsdotter hade Amund Hatt döttrarna Katarina och Sigrid samt enligt ett intyg från Grava 13/12 1453 ytterligare tre söner och en dotter, vilka dogo efter modern och ärvdes av fadern. Efter Kristina Ingemarsdotters död gifte Amund Hatt om sig med Ingegerd (eller Ingrid) Jonsdotter. Hon var dotter till riddaren Jon Dansson (stolpe), en av dem som från Östergötland följt folkunga-kungarna till Västsverige eller Norge. Fru Ingegerd gjorde 1396 testamente till Vadstena kloster och Skara domkyrka., och efter hennes död fick Amund Hatt kvitton från Vadstena kloster 24/3 1397 och från Skara domkyrka 31/3 1397 på tyger och silver, som de fått i testamente. I ett tidigare gifte hade Ingegerd Jonsdotter varit gift med en Harald Magnusson. Denne hade i Tönsberg 6/5 1375 fått gods i Östergötland, Tjust, Kind och Vedbo i pant av svärfadern, Jon Dansson för ett lån på 100 mark silver. Man kan misstänka, att Harald använt silvret för att lösa herr Jon ur fångenskap hos kung Albrekts anhängare. Två år tidigare hade Harald Magnusson för 600 mark tillpantat sig Kinne härad i Västergötland av kungarna Magnus och Håkan genom brev 28/5 1373, likaledes daterat i Tönsberg. Ingegerd Jonsdotter hade med Harald Magnusson sonen Magnus Haraldsson (två sparrar), som 7/11 1413 gav morgongåva till Gunhild Staffansdotter. Genom ett brev dat. Edsholm 20/5 1426 förklarade sig lagmannen Nils Tykesson hava enligt värmländsk lag tilldömt Magnus Haraldsson en treding av de gods, som riddaren Amund Hatt köpt eller ärvt, medan han var gift med Magnus moder fru Ingegerd. Magnus Haraldsson nämnes också i ett brev 13/10 1431. Tre söner, Staffan, Harald och Henrik, till Magnus Haraldsson och Gunhild Staffansdotter uppräknas i ett brev 8/3 1462. De och deras ättlingar voro varken ättlingar till Ingemar Ragvaldsson eller till Anund Hatt, men enligt brevet 1426 hade de ändå vissa arvsanspråk. Med Ingegerd Jonsdotter hade Amund Hatt dottern Kristina, som 1425 gifte sig med Sten Bese.

Den äldre Anund Hatts dotterson, Ingemar Ragvaldssons måg Amund (Hemmingsson) Hatt hörde från sitt första framträdande 1371 till anhängarna av folkungapartiet. I Edsvikenfördraget 15/4 1371 finner man honom bland de väpnare, som voro anhängare till konungarna Magnus och Håkan. När kung Håkan 10/7 1371 med samtycke av marsken Erik Kettilsson (Puke) gav Amund Hatt rätt att för 20 mark köpa skattegods i Värmland under frälse, kallade han honom sin älskelige måg och tjänare. Detta måste betyda, att han redan då var gift med Kristina Ingemarsdotter, Katarina Magnusdotters dotter. I det förutnämnda brevet 27/3 1382 kallar Ingemar Ragvaldsson honom uttryckligen för sin måg, då i betydelsen svärson. Liksom sin far Hemming Hemmingsson förde Amund Hatt kvadrerad sköld och var väsentligen knuten till Värmland. Men man finner honom också i dess grannskap: 6/6 1378 i Dalaborg, 19/10 1386 i Skara. I anslutning till drottning Margaretas seger vid Falköping i februari 1389 slogs han till riddare och omtalas som sådan 11/4 1390. Från Oslo fick han 28/7 1391 fullmakt av biskopen i Oslo och hövitsmannen på Akershus att indriva vissa fordringar i Värmland. På midsommardagen 1394 finner man honom i Vadstena jämte kusinen och svågern Magnus Loghasson, och 28/6 1394 är han i Linköping. Efter marsken Erik Kettilssons (Puke) död 1396 blev han hövitsman i Värmland och omtalas som sådan 24/3 1397. Som en av kung Eriks rådgivare i Sverige har han medverkat vid utfärdandet av Nyköpings recess 20/9 1356. Vid ett av de räfseting, som blevo följden av recessen, fråndömdes han i Skara 10/2 1397 gods i Lugnås socken, som lades under skatt. Amund Hatt fungerade som lagman i Värmland vid ting i Frykshärad 29/3 1397 och likaså vid landstinget i Tingvalla 30/6 1397. Däremot deltog han ej i mötet i Kalmar i juli 1397 vid konung Eriks kröning. Med lagmanstiteln förekommer han senast 10/8 1405, men ännu 29/6 1411 har han fungerat som förskälaman i Tingvalla, ehuru lagmanstiteln ej användes. Han levde ännu 1/8 1411. Först 5/6 1413 namnges en ny lagman i Värmland, Olof Björnsson (sparre över blad).

Källa: artikeln "Kammarmästaren Ingemar Ragvaldsson och hans arvingar" av Jan Liedgren i Svenska släktforskarförbundets årsbok 1988. ref : http://www.fredrikahlander.com/genealogy/pc802c2d8.html

I riksarkivet pergamentbrevsamling finnes ett gåvobrev på svenska daterat i Wiik Thorsdagen naest efter fru dagh (27 mars) 1382, vari Ingemar Ranvaldzon överlämnar angivna gåvor och lösöre till Amund Hatt (gåvan bestod av Wiiks säteri i Arvika). Alternativt kan gåvan enligt brevet komma från riddaren Magnus Loghasson (Lofvasson). Det är troligare att riddare Loghasson är förre ägaren till Wiiks säteri då han förekommer även på andra pergament från 1300-talet rörande de västra byggderna runt Arvika. Vad som förstås är Loghasson "oäkta" kusin eller bror till Amund Hemmingsson Hatt dy.

SDHK-nr: 12149

Utfärdat: 13820327, Vik Innehåll: Ingemar Rangvaldsson gäldar den summa för vilken hans måg Anund Hat löst honom ur fängelse med uppräknade lösören.

SDHK-nr: 14782

Utfärdat: 13970324, Kils kyrka Innehåll: Peter Djäken lämnar på Vadstena klosters vägnar riddaren Amund Hatt, hövitsman i Värmland, kvitto på av fru Ingrid till klostret testamenterade lösören.

SDHK-nr: 14792

Utfärdat: 13970331, Edsholms slott Innehåll: Brynulf Karlsson, domprost i Skara, lämnar riddaren Agmund Hatt kvitto på en guldring, som fru Ingrid testamenterat till domkyrkan.

SDHK-nr: 20682

Utfärdat: 14260520, Edsholm Innehåll: Nils Tykesson, lagman i Värmland, tilldömer Magnus Haraldsson en tredjedel av de gods som herr Amund Hatt köpt och ärvt.

Gift före 1389 med
Kristina Ingemarsdotter.

Barn:
Katarina Amundsdotter (Hatt), född före 1389

Gift före 1396 med
Ingegerd Jonsdotter Stolpe, född före 1358, död 1397.

Barn:
Kristina Amundsdotter (Hatt), född 1396, död 1466