Film om Erik Näsbergs liv finns på: http://www.youtube.com/watch?v=9z62IKsoYCY

Erik Näsberg drog år 1700 vid krigsutbrottet som soldat ut i kriget. Befordrad till korpral 1702 och slutligen som furir 1708. Fången 1708 vid staden Statadubb i Cirkassien nära gränsen till Lilla Tatariet i Ryssland, då hans häst blev skjuten i halsen av ryssar när han rekognoserade efter en ny lägerplats med regementskvartermästaren Borning. Han blev kringränden av ryssarna, fångad och fråntagen alla sina kläder och bunden förd först till staden Glukow i Cirkassien, därefter till staden Sefosk längre in i Ryssland och slutligen till Moskva. I Moskva såldes hans som slav till en bojar vid namn Peter Wolinski. 1713 flyttades han till S:T Petersburg som grundats på juridskt sett svensk mark 1703. Där slavade han på fästningsbyggena under minst sagt svåra förhållanden. Han plågades av svält, ohyra och nakenhet. En dag förändras det till det bättre. Han träffar i S:T Petersburg en svensk änka, Katarina eller Kristina Bärnbom (Berenbohm) som också blivit fånge i Ryssland.

Erik Näsberg hade fått nyheter från Sverige via de nya rekryterna soldaterna Bärman från Bärby och Skubb från Kallarbo att hans hustru Karin Olsdotter hade dött och han äktade därför i god tro Kristina Bärnbom i S:T Petersburg 1714 för en svensk präst vid Narva vid namn Herr Jacob. De fick fyra döttrar, varav en dog tidigt i Ryssland. År 1723, två år efter freden i Nystad, då Sverige avträdde Estland, Livland, Ingermanland (där S:T Petersburg byggts) och stora delar av Karelen till Ryssland, tog sig familjen hem till Sverige.

I Sverige fick Erik beskedet att hans första hustru Karin fortfarande levde. Jacob Vallius, prästen i Våla församling informerade nu domkapitlet om tvegiftingen Erik Näsberg och han blev arresterad. Tvegifte var på den tiden ett högmålsbrott belagt med dödsstraff. Näsberg kallades till Uppsala 29 januari 1724 hölls det första förhöret. Karin och Erik tog sedan varandra i hand, vilket kyrkan tolkade som en försoning. Häradsrätten frikände Erik Näsberg från allt straff och Erik och Katarina fick fortsätta sitt äktenskap. Han skulle dock betala 100 kopparmynt till sin första hustru.

Erik Näsberg fick slutligen avsked som fältväbel vid Västmanlands regemente.

• Yrke: Dräng, 1690-talet, Kapellansgårdan. Erik Näsberg var född i Harbo socken (i Våla härad) i Uppland och hade som ung tjänat som dräng vid kapellansgården. Där hade han träffat Karin Olsdotter, som i två år tjänat som piga på samma ställe, tycke hade uppstått och de hade vigts samman år 1697.

• Yrke: Soldat vid Västmanlands regemente, 1700, Buckarby, Nora socken, Uppland. 452 Drog år 1700 vid krigsutbrottet som soldat för Buckarby i Nora socken, i Uppland ut i kriget. Befordrad till korpral 1702 och slutligen som furir 1708. Fången 1708 vid staden Statadubb i Cirkassien nära gränsen till Lilla Tatariet i Ryssland, då hans häst blev skjuten i halsen av ryssar när han rekognoserade efter en ny lägerplats med regementskvartermästaren Borning. Fick slutligen avsked som fältväbel vid Västmanlands regemente.

• Domstol: Brev från Jacobus Waldius, Våla församling till domkapitlet, 10 Nov 1722, Våla. 453 "Det hafwer en utur Musowitisk fångenskap hemkommen wid namn Eric Näsberg, hwilken för Fältvebel fått afskied, men gick ut såsom Sålldat för en Rote i Nora försambling hwars hustru, Karin Olsdotter, sitter inhyses i Gräsbo by och denna försambling, hos mig erkendt och tillstått at han under warande fångenskap, låtit sig wigas i Pettersburg wid en annan hustru, wid namn Christina Bärnbom, föregifwandes sig der till wara bedragen af falska berättelser om sin rätta hustrus, Karin Olsdotters död: wil och gierna skiuta skulden på denna sin Hustru at hon till honom på lång tid intet skrifwit: ändock hon deremot påstår sig så ofta skrifwit som de andre Sålldat-hustrur: torde mig sådant i Högwyrdige DomCapitlet i Ödmiukhet tilkenna gifwa. denne Näsbärg förmenas för tijden uppehålla sig i Stockholm tillijka med den senare hustrun med hwilken han, efter egen bekännelse, skal hawfa 2 barn, men i hwad försambling dhe hafwa sitt tillhåll, wet iag intet, ej heller hustru Karin Olsdotter som här i wåla är, hwilken han, om det hos honom stodo, wil ingalunda behålla, ändoch hon ährligen sig i hans frånwaro förhållit, utan den senare Catharina Bärnbom. Hwilken Präst dem sammanwigt, har han mig intet kunnat seija, hwaraf iag fattat misstankar at de intet blifwit sammanwigde utan han torde bruka en sådan prätext af blifwa skild från denn förre, kan det doch ej förwisso sieja; utan lärer wäl sanningen komma i daghliust, när de alla 3 komma til muntelig förhör i Högwyrdige domCapitlet. Förblifwer med wördnad stedse Högwyrdigste Fadrens, H. Doctorns och Archiebiskopens samt Högwyrdige och Höglärde Herrarnes, Doctorernes och Professorernes ödmiuke tienare

Jacobus Waldius"

• Domstol: Första förhör med Erik Näsberg inför domkapitlet, 29 Jan 1724, Uppsala. 454 Fråga: Varför han gift sig i Ryssland, när han visste att han hade sin hustru här hemma? Svar: Att rekryterna berättat för honom att hon varit död. Fråga: Vilken vigt dem tillsammans? Svar: En svensk präst vid Narva, Herr Jacob vid namn, som sedan givit sig till ryssen. Fråga: Om han talat med sin förra hustru sedan han kommit hem? Svar: Att han vid hemkomsten i fjol talat vid henne då han ock varit hos prosten. Konsistoriet förehöll honom, att han måste gå från sin senare hustru och taga igen den förra, men han sade sig icke kunna det samma göra.

• Domstol: Andra förhör med Erik Näsberg och Karin Olsdotter, 5 Feb 1724, Uppsala. 454 Inkom tvegiftingen Erik Näsberg med dess förra hustru Carin Ericksdotter (!)

Fråga: till Näsberg, om denna kvinnsperson Carin Olofsdotter vore hans hustru? Svar: Ja. Fråga: Varför han övergivit henne och tagit en annan? Svar: Efter hans kamrater, som kommit från Sverige berättat att hon varit död och han dessutom ingen skrivelse ifrån henne erhållit ehuru han till henne skrivit. Fråga: Om hustru Carin till sin man skrivit? Svar: att hon skrivit till honom var gång som hon fått brev från honom. Fråga: till Näsberg, om han talat med sin hustru sedan han hemkommit? Svar: En gång, hos prosten. Fråga: Hur många barn de haft tillsammans? Svar: Tvenne, av vilka ett lever. Fråga: Hur många med den senare hustrun? Svar: Trenne.

Hustru Carin tillspordes om hon ville taga igen Näsberg? Svar: Ja, och sade att hon icke vill rygga sin äktenskapsloven, uppviste ock prostens attest, att hon under mannens bortovaro fört ett vackert leverne.

Därpå tog Carin Olofsdotter sin man igen, som skedde genom handräckning.

• Domstol: Dom i Svea hovrätt, 6 Okt 1724, Stockholm. 455 I häradsrätten i Våla församling förklarade Erik Näsberg och hans hustru Catharina Bärnbom att om de vetat att Karin Olsdotter var i livet hade de ej återvänt till Sverige utan sökt sin framtida bärgning i Ryssland. Att brevväxla med Sverige var helt förbjudet för fångarna.

Sedan var det Karin Olsdotters tur. Hon förklarade att hon ej själv var skrivkunnig men att hon hade fått hjälp av Per Olofsson i Gärsbo, som nu var död samt Andreas, som varit i tjänst hos major Reuters fru på Bjurvalla i Våla socken.

"Hustru Karin förklarade nu omsider, att sedan hon hört mannen ej ville bliva när henne, så ville hon ock honom avstå till Catharina Bärnbohm om hon finge 150 daler kopparmynt" - ett belopp som häradsräten prutade till 100 daler.

Häradsrätten fann målet kring Erik Näsbergs tvegifte besvärligt - för bigami stadgades dödsstraff men förmildrande omständigheter fanns, vilka numrerades upp

1) på grund av krigsoredan fanns nu över hela riket hustrur som hade tvenne män i livet 2) det var svårt för fångarna att få underrättelse från Sverige 3) "ej så alldeles otroligt kan vara att han av Bärman och Skubb (fått) falska tidender, det hon var död" 4) han hade själv tagit kontakt med prosten i Våla 5) första hustrun hade avstått från sin rätt 6) han hade fått utstå mycket elände under fångenskapen 7) fångenskapen i Petersburg var värre än i Sibirien, långt ifrån ryssarnas huvudstad 8) det fanns ej säker vittnesbörd om han verkligen var gift andra gången, därför 9) hänvisade häradsrätten målet till högstlovliga hovrätten.

Svea hovrätt slog fast att han gjort sig skyldig till dödsstraff men med hänsyn till Näsbergs utståndna lidanden i fångenskap och det kungliga pardonsplakatet den 25 september 1724 beslöt hovrätten den 6 oktober 1724 att förskona Erik Näsberg från straff och ge honom frihet, dock skulle han sedan äktenskapet med Karin Olofsdotter blivit upplöst lämna henne 100 dalar kopparmynt i förlikning.

Gift med
Kristina Bärnbom, född 1679 i Stockholms stad.

Barn:
Margta Ersdotter, född 1718-04-11, död 1775-04-23