Kyrkoherde i Umeå lfs (AC).
Född 1580 i Njurunda (Y). Död i Umeå. Kyrkoherde i Umeå lfs. Student vid Uppsala universitet 1599, inskriven vid universietet i Helmstedt 1605-10-15 promoverades där till fil. mag. 1607. Efter kortare uppehåll vid Greifsvalds universitet lät han immatrikulera sig vid universitet i Wittenberg 27 oktober samma år. Omkring 1611 anställning vid Gävle skola, 1615 dess rektor och tillika förste prebendepastor i Hill församling. Med sin svärfar ärkebiskop P. Kenicius på en visitiationsresa till Torneå.Då kh Rudbeckius tillkännagivit sin avsikt att frånträda Umeå pastorat, insände församlingsborna 1618-02-24 en supplik, som remiterades till ärkebiskopen vilken i brev rikskansleren Axel Oxerntierna 1618-05-07 hemställde,>>M. Olaus rector scholæ Gefvaliensis, som är Petri son, fordom pastoris i uma, må komma därtill efter han hafver tjänt vid skolan öfver 6 år och församblingen eljest begärer honom, och det tjänar vara en skickelig man både till lärdom och lefverne, som dit skulle förordnas<<. Niurenius tillträdde pastoratet i Maj 1619 och upplade en bok över kyrkans inventarier och räkenskaper, den enda bevarade från tiden före 1721. Utnämnd till prost 1623 blev han en nitisk främjare av själavården ej blott inom moderförsamlingen utan även bland den underlydande lappmarkens befolkning, vilken under företrädarens tid fått åtnöja sig med predikan endast en gång om året i Lycksele lilla kapell. För riksrådet Johan Skytte,offentliga fick Niurenius tillfälle att framhålla nödvändigheten att förbättra den andliga upplysningen bland de mycket efterblivna lapparna, genom anläggande av en skola på deras egen mark. Förslaget ledde till den första lappskolan i Piteå prästgård nedlades och en ny skola den s. k. Skytteanska inrättades i Lycksele,där undervisningen började 1632. Till lärjungarnas nytta utgav han ett par läroböcker, och hans intresse för lappfolkets liv, åskådningar och gamla sedvänjor tog sig formen av en på latinaffattad Lapplandsbeskrevning, vilken ej hann bli tryckt under hans livstid, men i stor utsträckning tillgodogjorts av senare forskare.Ivrigt verksam för att Umeå stad skulle få en skola, Prostens hushåll omfattade 1628 14 personer, Iskrivelse till ärkebiskopen 1638-04-24 anhåller Niurenius att bliva förskonad från en av domkapitlet nyutnämnda 2:dre kapellan Laurentius Phalonis, emedan det var svårt för honom att ha två gifta kaplaner att löna och föda och ringa har att göra. >>Ty så snart jag icke predikar hvar söndagh blifver jag af församlingen tiltalter<<, slutar prosten sin inlaga, som emellertid ej hade åsyftad verkan. Hans död inträffar 1645-09-24 helt oförmodadt efter en hård, häftig sjukddom, och han begravdes i landskyrkans kor under den sten han därlåtit lägga över sin föräldrars gravställe. Bland hans jordiska kvarlevor i den vid en omläggning av korets golv öppnade graven fann man en röd sammetskalott och ett par mässingbågade glasögon. Källa: Bygdén, Härnösands stifts herdaminne

Gift 1612 med
Barbara Kenicius, död 1622 i Härnösand.

Barn:
Petrus Plantin, född 1613-08-26, död 1657-08-26
Johan Plantin, född 1620

Gift 1625 med
Magdalena (Malin) Zachrisdotter Bure, född 1604-09-01 i Prästgården, Själevad, död 1689 i Baggböle, Umeå.

Barn:
Magdalena Olofsdotter Plantin, född 1623, död 1657
Zacharias Plantin, född cirka 1625, död 1688
Margareta Plantin, född 1627, död 1701
Nicolaus Olaus Plantin, född 1629-01-24, död 1685
Andreas Plantin, född 1631, död 1708
Ericus Olai Plantin, född 1633, död 1688
Olof Plantin, född 1640, död 1689
Daniel Plantin, född 1642, död 1711
Barbara Plantin, född 1644