Knut Eriksson, död 1196, kung av Sverige ca 1167-1195, son till Erik den helige och drottning Kristina.

Då fadern dräptes, flydde Knut troligen ur riket. Han återkom omkring 1167, dödade Karl Sverkersson på Visingsö och utropades till kung. Han stred därefter flera år mot olika tronpretendenter, främst Karls brorsöner Kol och Burislev, men även dessa besegrades och dödades och han erkändes som gemensam kung 1169.

Med jarlen Birger Brosa som medhjälpare förde Knut en kraftfull politik. En handelstraktat med Henrik Lejonet och Lübeck ledde till starkt tyskt inflytande på näringslivet, men Knut hade också andra västeuropeiska kontakter. Han återupptog den inhemska myntningen.

År 1180-1190 blev Mälaren en insjö, sundet en strid ström och skeppade varor måste omlastas på Stadsholmen, där Knut anlade en köping med kunglig kastal för upptagande av tull. Därmed blev han Stockholms verklige grundläggare.

Knut var en av Sveriges medeltids allra duktigaste kungar. Knut Erikssons dotter Sigrid giftes bort med den duglige riksjarlen Magnus Broka av folkungätten.

Knut Eriksson dog en naturlig död på Eriksbergs kungsgård i Gäsene härad, Västergötland, och begravdes i Varnhem. Eftersom han efterlämnade fyra mineråriga söner valdes huvudmannen för den Sverkerska släkten, Sverker Karlsson, till nu kung.

(Källa: Bl. a. Bonniers stora lexikon)

Noteringar

Gift ca 1160 med dottern till en svensk storman; möjligen hette hon Cecilia och var dotter till Sverker d.ä:s son Johan.

De fikk følgende barn:

1. Jon Knutsson, død 1205 i slaget ved Älgarås
2. Knut Knutsson, død 1205 i slaget ved Älgarås
3. Joar Knutsson, død 1205 i slaget ved Älgarås
4. Erik Knutsson, svensk konge
5. Sigrid Knutsdotter, gift med Magnus Broka

Knut stred i början av sin regering mot flera upprorsmän, främst Sverker d.ä:s söner Kol och Burislev, som besegrades och dödades i början av 1170-talet vid Bjälbo i Östergötland. Under senare delen av Knuts regering var hans makt obestridd. Han stöddes av sin jarl, Birger Brosa, som innehade ämbetet från 1174 till sin död 1202 och var gift med Magnus Henrikssons änka Brigida. Nästan alla bevarade donationsbrev mm från denna tid är utfärdade av kungen och jarlen tillsammans. De slöt handelstraktat med Henrik Lejonet av Sachsen, herre över Lübeck.

Knut och jarlen stödde Sverre Sigurdsson, när denne gjorde sig till kung i Norge; därtill blev Knuts syster Margareta Sverres drottning (1185) och Birger Brosas son Filip (död 1200) jarl i Norge.

Hedniska folk från andra sidan Östersjön härjade i Sverige vid denna tid och 1187 brändes Sigtuna se Foto, varvid ärkebiskop Johannes dödades. Fasta försvarstorn uppfördes nu vid de viktigare sjölederna; bl a borde Stockholms och Kalmars slotts äldsta delar ha tillkommit, troligen också flera rundkyrkor, vars torn kunde användas till försvar.

Under Knuts regering återupptogs den rikssvenska myntningen (Lödöse och Östra Aros, dvs Uppsala). Det mera självständiga Gotland hade egen myntning sedan 1140-talet.

Efter en ovanligt lång regering avled Knut i Västergötland på Eriksbergs gård och begravdes i Varnhem.

Gift med
Cecilia Johansdotter, född cirka 1150 i Svealand, Sverige, död 1196 i Varnhem. Prinsessa, Drottning av Sverige 1172-1195.

Barn:
Sigrid Knutsdotter