Anders Baltzar (född 9/3 1798 i Stockholm – död 6/9 1882 på Marieholm i Västra Eds socken i Kalmar län, begravd på Ankarsrum i en av honom anlagd familjegrav)
1814 student vid Uppsala universitet, 1817 kansliexamen, hovrättsexamen samma år, extra ordinarie kanslist i handels- och finansexpeditionen samma år, 17/12 1818 kopist, 5/6 1822 protokollssekreterares n. h. o. v., framstående ledamot av borgarståndet från 1840 års riksdag, ledamot av lantbrukarakademien 1851, riddare av Nordenstjärneorden 28/4 1852, 20/6 1855 ledamot av kommittén angående förbättrad skogshushållning, 28/4 1859 kommendör av första klassen av Vasaorden, 5/3 1859 - 28/1 1865 ordförande i Kalmar läns norra hushållningssällskap, 4/5 1860 adlad enligt 37 § R.F. (introducerad samma år 31/7 under nr 2332), Ledare av ridderskapet och adeln vid 1862-1863 och 1865-1866 års riksdagar, 1865-1866 ordförande i Kalmar läns landsting, 29/1 1866 hedersledamot av nämnda hushållningssällskap, 29/7 1869 kommendör med stora korset i Vasaorden, 3/6 1870 hedersledamot av lantbrukarakademien.
Baltzar lämnade tidigt statstjänsten för att ägna sig åt praktiska värv. Vid faderns död 1821 övertog han chefskapet vid Ankarsrums bruk. Baltzar hade redan tidigt under sin fars ledning fått sätta sig in i arbetet. Under de perioder då fadern kurerade sin gikt lede Baltzar bruket. Detta i kombination med en utpräglad organisationstalang gjorde det lätt för honom att redan vid 23 års ålder ta över ansvaret för den stora bruks- och lantegendomen. Från ett konkursmässigt dödsbo sattes bruket snart i ett enligt tidens krav ovanligt gott skick. Från 1821 – 1835 löste Baltzar in sina syskons arvsdelar i Ankarsrum och stod sedan som ensam ägare. Han lät på egen bekostnad vid Ankarsrums masugn göra försök med tackjärnsblåsning med varm bläster. Försöken bidrog till utvecklingen av tidens järnhantering. För detta belönades han 1835 med Jernkontorets stora medalj i guld. På 1840-talet började man gjuta de mycket använda projektilerna av tackjärn. Han utvidgade under hand bruksegendomen genom inköp av Toverums och Eds järnbruk samt Vinäs och Marieholm, de båda förstnämnda i Hallingebergs och Locknevi socknar, de senare i Västra Eds socken, alla i Kalmar län. Det var genom sina insatser inom bruksindustrien han blev extra ordinarie fullmäktig i Jernkontoret samt upphöjd i adligt stånd. 1861 överlämnade han driften av verksamheten till sina söner Gustaf och Alfred. Mera om brukets historia kan läsas i boken ”Ankarsrums Bruk. 350 år” utgiven av Ankarsrums Hembygdsförening 2003.
Baltzar var från 1840 ledamot i borgarståndet såsom ombud för ett bruksdistrikt. Han tillhörde oppositionsgruppen av godsägare, och var under riksdagarna synnerligen aktiv. Efter att han adlats deltog han som huvudman i den sista ståndsriksdagen och uppträdde under debatterna i december 1865 för representationsreformen. Han var en av de främsta pådrivarna till att Kalmar läns hushållningssällskap 1859 delades i två. Han blev den förste ordföranden i det norra hushållningssällskapet. Han förordnades av Konungen till ordförande i Kalmar läns norra landsting, då detta läns landsting 1864 delades i två.
Baltzar drevs av en vilja att skapa sig en position, att få dominera och även lysa. Starkt medveten om sin förmåga och övertygad om riktigheten i sina åsikter fick han ofta sin vilja igenom. Han hade ett häftigt temperament och skrädde inte orden. Efter att han adlats kom han att framstå som den främsta i Tjust, varför han fick smeknamnet ”Tjustkungen". I sin hembygd blev Baltzar genom sin ekonomiska ställning samt stora arbetsförmåga och begåvning snart den ledande kraften och åtnjöt stort anseende och aktning. Som husbonde var han i bygden vida känd för sin stränghet. Enligt gammal sed förekom under hans tid på Ankarsrum ännu husagan. Samtidigt ansågs han väl sörja för sina många underlydandes bästa. Fram till 1875 bodde han på Ankarsrum. Därefter bodde han om sommaren på Marieholm och om vintrarna i familjegården vid Storgatan i Västervik.
Gift 1/7 1823 i Stockholm med Anna Maria Nordenström (född 10/10 1806 på Lugnsbo i Västra Husby socken i Östergötland – död 20/12 1886 i Västervik, begravd i familjegraven på Ankarsrum) dotter till lagmannen Emanuel Nordenström och Anna Helena Noréus

Gift 1823-07-01 i Stockholm med
Anna Maria Nordenström, född 1806-10-10 i Luddingsbo, Västra Husby, död 1886-12-20 i Västervik.

Barn:
Gustaf de Maré, född 1825-01-14, död 1882-04-04