Jöns övertog hemmansbruket cirka 1650, men styvmodern Elisabeth Persdotter stod kvar som ägare, eftersom hon fått Kungl. Majt:s beslut om skattefrihet under hela sin återstående levnad. Från 1658 står emellertid Jöns skriven för gården, så då hade styvmodern säkerligen dött. Jöns var socknens klockare i många år, och sysslan övertogs runt 1690 av sonen Johan i Gåxsjö. För att dryga ut inkomsterna ägnade sig Jöns även åt pärlfiske i Sikåsån, vilket var omnämnt på 1670-talet. Med tanke på alla barnen och deras åldrar kan kanske Jöns ha haft ytterligare en hustru. (Källa: Sikåsboken)
Under förra delen av 1700-talet bedrevs ett lönande pärlfiske i Hammerdals åar. Vid Hülphers besök hade dock detta fiske betydligt avtagit genom att man skattat pärlmussebeståndet allt för hårt. I de unga musslor, som då fanns kvar, hittades sällan någon duglig pärla. (Källa: Bygd och folk i Jämtlands län år 1949, sid 378)
Höstterminen år 1670 avlade han sin tolvmannaed vid Hammerdals tingslag.(Källa: Hammerdals dombok ht 1670)
Enligt källan är han svåger till Olof Johansson i Nyland, Ramsele, liksom även Erik Persson i Hammerdal och Elias Eliasson i Nässjö. Jöns hustrubroder är Per Abrahamsson, Norge. (Källa: Ramsele dombok, 1671, 1686, Härnösands landsarkiv)
Vid Hammerdalstinget i januari 1674 är kyrkoherde Erik Hedsander, bönderna Måns Eriksson i Mo och Lars Persson i Bye, Hammerdal, kärande i en tvist med de svarande Sikåsmännen: Jöns Eriksson, Per Eriksson, Jon Olofsson, Lars Olofsson, Pål Persson, Jon Klasson, Jon Bonde, Anders Eriksson, hustru Märet änka, Tomas Persson och Olof Svensson om slått- och starrmyrar och därtill hörande skog, som leget under Hammerdals prästbords ägor. (Källa: Hammerdals dombok, e.o.t. 1674)
Tillsammans med 27 andra Hammerdalsbönder bötfälldes han år 1674 för att vintervägen mellan Häggenås och Lorås ej var uthuggen och utvidgad samt att sommarvägen ej var byggd trots varning vid förra årets ting. Av bönderna var 10 från Sikås: hustru Märet änka, Tomas Persson, Jöns Eriksson, Olof Svensson, Per Eriksson, Jon Olofsson, Lars Olofsson, Pål Persson, Jon Klasson och Jon Bonde. (Källa: Hammerdals dombok, ht 1674)
År 1690 avgav gamle klockaren Jöns Eriksson ett vittnesmål av innebörd att Sörli i Norge skulle ha tillhört Hammerdals pastorat i norska tiden, när fadern var pastor där. (Källa: Härnösands stifts herdaminne sid 109, supplement av Bertil Hasselberg, 1964)
Klockaren var innehavare av en kyrkotjänst; i äldsta tid med uppgift att svara för klockringningen och vården om kyrkan. På 1600-talet fick klockaren hand om kyrkosången, och uppgiften att undervisa barn. Efter folkskolans införande förenades klockartjänsten ofta med lärar- och organisttjänst. 1947 stadgades att det i varje församling skulle finnas en kyrkomusiker, och därmed försvann ordet klockare som titel. (Källa: Focus 99, Norstedts)
I källan är Jöns antecknad död. (Källa: HFL, A1:1/47, 1694-1705, Sikås, Hammerdal, Z