I november 1955 gifte han sig med Monica Scherlin. De hade träffats redan 1950 på den anrika dansbanan Tengens. Holger blev snabbt en del av familjen och som en välkommen händig hjälp till svärmor Anna.
I maj 1956 föddes Agneta. Den lilla familjen bodde kvar ytterligare några år på söder i Östersund, men flyttade i början av 1960-talet ut till en villa på Apotekarvägen i Lugnvik som Holger lät bygga tillsammans med sin far Erik. De lät även uppföra en sommarstuga vid Kvitsleströmmen där det gemensamma fiskeintresset fick utrymme. Och 1965 kom Susanne till världen – familjen växte. Detta ledde till att Holger byggde ett nytt hus nere vid vattnet på Lugnviksvägen. Hans hantverksmässiga förslagenhet kom även väl till uttryck i mitten av 1970-talet då han lät uppföra en stugby i Gräftåvallen, tillsammans med svågern Olle.
Holger gjorde rekryten på Kungliga Jämtlands flygflottilj. Där kom han att bli kvar hela sitt yrkesverksamma liv i mer än 40 år. Han började sin karriär som privatchaufför åt flottiljchefen, gick vidare som förrådsman, men fick tidigt den ansvarsfulla rollen som drivmedelsingenjör, för drivmedel till flygplanen som sedermera kom att bli liktydig med Holger ute på F 4 på Frösön.
I sin ungdom var Holger en duktig backhoppare. En vådlig vurpa i Alpbacken på SM 1956 fick honom dock att lägga skidorna på hyllan och istället fortsätta inom sporten som domare och uppskattad ledare i ÖSK. Dessa egenskaper kom väl till pass även inom ÖFS när de båda döttrarna började visa framfötterna i de alpina pisterna. Holger var en mycket engagerad pappa, han var med på träningar som tävlingar i vått och i torrt, detta bidrog i högsta grad till att flickornas framgångar nådde ända upp till elitnivå. Under en tid satt Holger även med i Svenska skidförbundet.
Sedan flickorna avslutat sina karriärer var Holgers stora glädje att följa barnbarnet Oscars framfart i alpina pisterna som senare övergick till Freeski (Big Air) som kan beskrivas som en kombination av backhoppning och utförsåkning, han var då åter med på träningskvällar och tävlingar igen.
Det som betydde mest för Holger var de närmaste – hustrun, barnen och barnbarnen, som alltid har funnits vid Holgers sida. I Holgers sällskap trivdes man. Aldrig någon brist på vare sig diskussionsämnen eller skratt.
Mot slutet av sitt liv var Holger i det närmaste helt blind på grund av starr.