Inge den äldre, även Inge Stenkilsson

Källor:

https://sv.wikipedia.org/wiki/Inge_den_%C3%A4ldre
http://www.tacitus.nu/svenskhistoria/kungar/stenkil/inge.htm
http://genealogics.org/getperson.php?personID=I00049972&tree=LEO
http://wadbring.com/historia/sidor/ryssmedeltid.htm

Biografi Kung i Sverige ca 1079-1110. Född 1055 i Västergötland. Död 1100. Inge dä, död ca 1110, kung i Sverige eller möjligen endast i Västergötland. Han regerade troligen från slutet av 1070-talet och var son till Stenkil. Inge gynnade kristendomen och lät tillsammans med hustrun Helena anlägga nunneklostret i Vreta. Inge fördrevs c:a 1080 för en tid av sin hedniske svåger Blot-Sven, men dödade senare denne. Hans förbindelser med påven är omvittnade i ett brev från Gregorius VII 1080, i vilket han kallades "Ingo gloriosus Suetonum Rex - Inge, svearnas ärorike konung". Under Inges regering hölls ett fredsmöte ("trekungamötet") i Kongahälla, nära det nuvarande Kungälv, då Inges dotter Margareta Fredkulla giftes bort med kung Magnus Barfot av Norge. Uppgiften om att Blot-Sven skulle varit svåger till Inge är mycket osäker.

--------------------------------------------------------------------------

Levnadsbeskrivning (Källa: Sören Lindhe, Linköping):

Inge blev i sin barndom skickad till Holmgård (Novgorod) i Ingermanland för att uppfostras och sägs där ha växt upp tillsammans med kung Jarepolk Waldemarsson. Inge var 11 år och fortfarande i Holmgård när hans far dog. Inge blev 1079 vald till kung i Sverige som en arvtagare till Stenkil, men blev fördriven från Uppsala 1084 av allmogen då han vägrade blota. Hans svåger Blotsven erbjöd sig då att blota om han fick bli kung. Det tyckte allmogen var ett bra förslag och utsåg honom till kung. Inge lär ha vistats på Axavalds slott i Västergötland under tiden. Blot-Sven var gift med en syster till Inge d.ä. Inge var samtidigt gift med Mö eller Helena, en syster till Blot-Sven. Inge återvände 1085 eller 1086 till Svealand och dödade Blot-Sven och blev därefter ensam kung i Sverige till sin död 1110. Han tillsatte flera biskopar, byggde kyrkor och utväxlade brev med påven. Inge grundade Vreta kloster som det första nunneklostret i Sverige c:a 1110, tillsammans med sin hustru Helena, som efter Inges död blev dess första abedissa. Grundplåten till klostret var andelar i ett flertal gårdar runt Vreta såsom Kungsbro, Mjölorp, Lilla Wreta, Brunnby, Håckla och Broby vid södra änden av Tåkern. Det stora gårdsinnehavet i de centrala delarna av Östergötland tyder på ett starkt engagemang i denna bygd. De kan visserligen ha kommit till Inge vid hans giftermål med Helena vilket donationsbrevet tyder på då bägge två står som donatorer. Traditionellt anses Inge vara knuten till Västergötland men varför skulle han i så fall anlägga det första klostret i Sverige i Östergötland? Snarare tyder det på att han har sina rötter i närheten av Vreta. I avskriften av donationsbrevet som gjorts av Rasmus Ludvigsson står även att Kung Inge är begravd i Vreta, så även hans drottning Helena. Då Inge d.y. aldrig var gift med någon Helena måste detta avse Inge d.ä. Det är tämligen rimligt att tänka sig att han vill bli begravd på den plats där han satsat på att bygga upp ett kloster vid denna tidpunkt då många fortfarande var hedningar. Enligt den först på 1400-talet tillkomna Prosaiska krönikan skall Inge ha segrat i fem strider i Skåne och innehaft detta landskap i 3 år men blivit mördad där i sin säng. Denna historia har i lilla rimkrönikan kompletterats med att han begravts i Varnhem. Det som är egendomligt i sammanhanget är att Inge den äldre har betraktats som verksam i Västergötland. Han är också omtalad som begravd på Hångers ödekyrkogård men flyttad före 1234 till Varnhems klosterkyrka och sägs ligga under en sten utan inskription i mittgången i klosterkyrkan.(Sverige och dess regenter) I Varnhems klosterkyrka finns också ett minnesrum över honom med en tumba och en minnestavla som Johan III lät uppföra 1574 under ledning av Rasmus Ludvigsson, med följande inskription: "Konung Inge Stenkilsson (Inge d.ä. ) minnesrum Här ligger begraven Ingo, Svea och Gjöta konung, med thet namnet den tredje. Han älskades storligen af sina undersåtare efter han styrde Sverige medh drängskap och bröt aldrig Sveriges lag, the i varje landskap vedertagne voro, han vandt Skåne med fäm strider under Sverige igen, och hade thet i try åhr, under sin hand. Ena natt varsdt han i sina säng mördad av skåningarna åhr MLXIV (1064), då gingo Wästgjöte til och boro honom hem til Axavald, och sade sig aldrig försvinna den skadan. Han jordades i Warnhem och under sin sten här fridoger hvilar." Inskription på tumban "Här ligger Kung Inge, som aldrig något företog mot landet o styrde riket med myckan trohet, förenade Skåne med fäderneslandet, sedan Danskarna blivit fem gånger besegrade. Han föll i Skåne för mördarhand år 1064. Anm. Tumban är endast ett minnesrum. Graven är belägen i mittgångens västra del." Det verkar som om Rasmus Ludvigsson enbart studerat Lilla Rimkrönikan när han skapat minnesrummet. Dessa uppgifter stämmer dåligt med övriga källtexter. Likaså dödsåret. Man får nästan en känsla av att det inte är samma person som omtalas här. Det kan vara så att det är fråga om en västgötsk kung som man senare har blandat ihop med Inge d.ä. Gamla hedniska sättet att räkna årets början från längsta natten blev nu ändrat till 1 januari enligt det romerska sättet, cirka 1080.

Källa: http://www.artursson.se/0002/1535.htm

SDHK-nr: 169

Utfärdat: 10800000, Rom Innehåll: Påven Gregorius (VII) brev till kungarna Inge och Halstan rörande deras folks omvändelse. Han har av biskop R(odulvard) blivit informerad om denna och gläder sig mycket däröver och har därför bett Gud att han må låta det gå dem väl både i detta liv och i det nästkommande. Han uppmanar dem också att förakta det timliga och ständigt rikta sin tanke mot det ”som förbliver utan slut”, att leva i endräkt och kärlek med varandra, ära kyrkorna, hysa medlidande med fattiga och nödställda, vörda och lyda präster och biskopar och låta tionde komma präster, kyrkor och fattiga till del. Vidare vill han att de, eftersom de ännu inte har befästs i den kristna tron, ofta till påvestolen skall skicka klerker och andra lämpliga personer för vidare undervisning och upplysning.

Var kung 1079-1110 talet. På Hångers öde kyrkogård finns en gravsten som tillskrivs honom. Hans kvarlevor har senare flyttats till Varnhem. Inge avsattes som kung när han vägrade förrätta offer till hednagudarna. Han efterträddes av sin svåger Sven. kallad Blot-Sven. Inge begav sig till det kristna Västergötland men återkom efter 3 år till Uppsala och dödade Blot-Sven och återtog härskarmakten. Västgötalagen prisar honom "han styrde Sverige med mandom och bröt aldrig den lag som var tald och tagen i varje landskap" Inge regerade tillsammans med sin "hovsamme och godlynte" bror Hallsten som dog 1118. Under Inges tid tillsattes flera biskopar, kyrkor byggdes och brev utväxlades med påven.Templet Gamla Uppsala brändes ner och ersattes med en kyrka. Han förde krig med den norska kungen Magnus Barfot med vilken han slöt fred år 1101 i Kunghälla (Kungälv) i närvaro av Erik Ejegod av Danmark. Härmed förmäldes Magnus med Inged dotter Margareta som fick tillnamnet Fredkulla. Inge skildras som lång och ståtlig.

Gift med
Helena Torildsdotter, född cirka 1065 i Sverige, död 1140 i Vreta Kloster, Berg. Drottning av Sverige.

Barn:
Katarina Ingesdotter, född cirka 1100, död efter 1135