Lars Jonsson var anställd som vallpojke hos Mats Pålsson i Rudsjö. En dag under vallgången sommaren 1696 försvann pojken. Mats Pålsson skickade bud till kyrkoherde Boderus, som lät efterlysa vallgossen från Ramsele kyrkas predikstol, men Lars förblev borta.

Mer än tre år efter denna händelse kom en ny piga i Mats Pålssons tjänst, Karin Samuelsdotter. En dag på våren år 1700, när hon förde boskapen i bet, hittade hon i ett litet myrdrag, två bösskott från gården, “en huvudskalle och käften” men inga andra ben. “Under en liten gran syntes som en liten klädslarva, alldeles uppmurknader.” Olof Helgesson i Backe, som befann sig i Rudsjö några veckor det året, blev av Mats Pålsson ombedd att ta huvudskallen till Fjällsjö kyrka, vilket han också gjorde.

En Per Jonsson i Flåsjön, Ström, möjligen bror till den omkomne, stämde Mats Pålsson till tinget. Rätten avgav dom i målet år 1702. Enligt dess yttrande ansåg man gossen “vara förkommen på det sättet, att när han tappat bort boskapen, tordes han intet till bys, utan satt sig under den lilla granen, där han i det elaka vädret blev död och sedan av vargdjur uppäten”. Mats Pålsson dömdes att plikta 5 riksdaler silvermynt för försummelse” att mer energiskt efterforska vad som hänt hans vallqosse.

(Ur Ramsele tings dombok)

Källa:
http://www.stenbanken.com/tng/getperson.php?personID=20626&tree=lindh