Berengar var markgreve av Friuli år 874 och bemäktigade sig år 888, efter Karl ”den tjockes” frånfälle, Italiens krona och kröntes till kung i Pavia. Han måste likväl hela sin levnad kämpa med konkurrenter.

Först besegrades han vid Trebbia av hertig Guido III av Spoleto, som 889 blev vald och 891 av påven krönt till kung av Italien och romersk kejsare. Kung Arnulf av Kärnten, som blivit inkallad till Italien av Berengar och av påven Formosus, förjagade Guido 893 och insatte Berengar åter. Efter Guidos död, 894, förnyade Berengar striden med hans son Lambert av Spoleto, som dock snart ingick ett fördrag med Berengar, enligt vilket Berengar erhöll nordöstra Italien till floden Adda. Vid Lamberts död, 898, ville Berengar ta hela Lombardiet i besittning, men blev 899 slagen av magyarerna vid Brenta.

Sedermera fick Berengar en ny motståndare i kung Ludvig ”den blinde” av Nedre Burgund, vilken, fastän han blivit besegrad år 900, återkom året därpå, men slutligen, 905, blev överfallen vid Vetona, tillfångatagen och hemskickad och blind.

Åter herre över Lombardiet, kröntes Berengar år 915 av påve Johannes X till kejsare och kvarblev såsom sådan under sin återstående livstid, dock under ständiga uppresningar, vilkas anstiftare år 919 erbjöd kung Rudolf II av övre Burgund Italiens krona. Denne slog Berengar fullständigt vid Piacenza 923. Den övervunne kallade i sin förtvivlan magyarerna till hjälp och stötte därigenom från sig de få, som förblivit honom trogna.

Gift med
Bertila av Spoleto, född 850 i Turin, Piemonte, Italien, död 915 i Verona, Veneto, Italien. Drottning av Italien 888-915.

Barn:
Gisela av Italien, född 870, död 913