Helena av Sverige (ca 1190 - 1247) var en svensk prinsessa och abbedissa, dotter till Sveriges kung Sverker II och mor till drottning Katarina av Sverige. Hon var också abbedissa vid Vreta Kloster.

Helen föddes i Danmark, dotter till kung Sverker II och drottning Benecicta. Hennes far var i exil i Danmark på den tiden. 1195 eller 1196 krönades han till kung av Sverige. 1208 avsattes han och 1210 dog han i strid.

Helen var den första av de tre framträdande offren för Maid Abduction från Vreta, andra var hennes dotter Benedicta från Bjelbo och barnbarn Ingrid Svantepolksdotter. Helen Sverkersdotter, den avsatta kungens enda dotter, utbildades i Vreta Kloster efter sin fars död. Hennes släktingar hörde inte ens talas om frieriet från den unga Sune Folkason (död 1247), son till en jarl som hade varit bland Sverkers motståndare i slaget där han själv föll. Sune Folkesson tillhörde en av de två dynastierna som varit rivaler om den svenska tronen sedan 1130, och Helen var från den andra, Sverkerdynastin. Sune Folkason bortförde Helena och tog henne enligt sägnen till Ymseborgs slott. De gifte sig och två av deras döttrar överlevde föräldrarna. Således förenades de två svenska dynastierna, men bara i ett sidospår.

1216 blev Helens bror kung John I av Sverige. När han dog barnlös 1222 blev Helen och hennes döttrar arvingar till Sverkerdynastin. En av hennes döttrar, Katarina, gifte sig 1243 med kung Eric XI och förenade slutligen de två svenska dynastierna.

Sent i livet sägs hon ha blivit abedissa vid Vreta Kloster.

Gift med
Sune Folkesson (Folkungaätten), född 1195 i Uppsala, död cirka 1248 i Sunesborg, Älgaros, Töreboda. Jarl.

Barn:
Benedicta Sunesdotter av Bjälbo (Folkungaätten), född 1220, död efter 1261