Gudmund Sunesson till Överstad i Askaby socken, Östergötlands län. Levde i medlet av 1400-talet och ännu på 1480-talet, då han skänkte till Askeby kloster ett belopp att utgå årligen från hans frälsehemman Västerby i Skärkinds socken, Östergötlands län.

Adliga ätten Ulf af Horsnäs nr 56 †
Gammal frälsesläkt, introducerad 1625. Utdöd 1795-01-22.

Det urgamla sköldemärke, som utgöres av en tillbakaseende ulv (rättare panter), fördes under hela medeltiden av en gren av Folkungaätten. Den förste kände bäraren av denna vapenbild var riddaren Filip Ulfsson (1296–1331), vilkens fader, riddaren Ulf Karlsson (död 1281) var sonson till jarlen Karl den döve (död 1220) och brorson till jarlen Ulf Fasi (död 1247) samt konung Magnus Ladulås' frände och en av hans förnämsta män. Filip Ulfsson förde ännu 1309 fädernevapnet en vingad stråle, men alla hans senare sigill visa den tillbakaseende ulven, måhända möderne vapnet. Med hans söner, halvbröderna Ulf (1325–1350) och Bengt (1341–1381) Filipssöner delade sig ätten i två huvudgrenar. Ulfs ättegren utdog troligen i slutet av 1400-talet med Stefan Ulfsson till Stensta i Söderbykarls socken, Stockholm, död 1478, riksråd samt lagman i Västmanland liksom fadern Ulf Stefansson (1405–1436), Ulfs sonson. Bengt Filipssons son, riddaren och riksrådet Gottskalk Bengtsson (1383–1453) hade sonsönerna Arend Bengtsson (1445–1471), riddare och riksråd, Knut Bengtsson (1453–1470), riddare, och Sten Bengtsson (1453). Med Arends söner Bengt Arendsson, till Ekolsund, riksråd 1501–inpå 1530-talet (levde ännu 1535), och Johan Arendsson till Sjöholm riksråd 1501–1523 och lagman i Södermanland, var ättens storhetstid slut. Den fortlevde dock ännu till slutet av 1500-talet. Riddaren Knut Bengtsson, som efter faderns, väpnaren och riksrådet Bengt Gottskalksson, och brodern Stens död ärvde Stäflö i Åby socken, Kalmar län och bodde därstädes, hade sonen Bengt Knutsson (1496) och sonsonen Sten Bengtsson, gift 1533 med Kerstin Anundsdotter (Ulfsax), vilka likaledes bodde där. Med den sistnämndes två söner, fänriken vid Östgöta ryttare Claes Stensson, som stupade i slaget vid Axtorna 1565-10-20, och ryttmästaren för den ena smålandsfanan (1563–1571) Anund Stensson till Stäflö, som levde 1579, men synes hava varit död 1586, försvinner ätten ur hävderna. Anund Stensson var troligen barnlös, ty han testamenterade Stäflö till sin systers man, fältöversten och befallningsmannen på Vadstena slott Johan Siggesson till Svartingstorp i Åby socken, Kalmar län. Adlad 1572-09-25, men ej introducerad (död barnlös), farfars broder till kaptenen Anders Siggesson, adlad Falkengren, nr 343.

Om och på vad sätt ätten Ulf af Horsnäs, som 1625 introducerades med det gamla förnämliga ättemärket den tillbakaseende ulven och obestridligen tillhörde det äldre frälset, möjligen varit befryndad med medeltidsätten, har icke kunnat utrönas. Ättens med säkerhet kände stamfader var, enligt vad som framgår av k. brevet 1587-05-04, den östgötske frälsemannen Gudmund Sunesson (ej Lars Gudmundsson såsom riddarhusgenealogien uppgiver), vilken levde i medlet av 1400-talet. Visserligen vill Peter Ulf i en inlaga, som han insände till riddarhusdirektionen 1664-05-07 (se de icke tryckta allegatema till 1664 års riksdagsprotokoll riddarhusarkivet), och vari han yrkade att ättens medlemmar såsom varande riksrådsättlingar måtte uppflyttas i riddarklassen, göra gällande, att ätten härstammade från Arend Bengtssons gren av den gamla medeltidsätten, men innehållet utgöres endast av påståenden utan bevis, och de knapphändiga uppgifter, som han lämnar om sina förfäder, äro bevisligen felaktiga. De släkttavlor, som uppgjorts över medeltidsätten, såväl i äldre tid av Peringsköld som på 1800-talet av K. H. Karlsson (Svenska Autografsällskapets tidskrift, del I), lämna icke rum för någon dylik härstamning vare sig på fädernet eller mödernet.

Barn:
Peder Gudmundsson