Jens Karlsson Skancke. född Hov, Hackås (Z), död 1488 i Billsta, Hackås (Z); son till Karl Pedersson (Carolus Petri) Skancke -82); gift med Katarina Wibjörnsdotter, född 1440, död i Öd, Marieby (Z). Hon var dotter till Wibjörn Laurensson och N.N. Torstensdotter; barn: Ingrid Jensdotter Skancke -90)
Lagman, Bonde i Billsta, Hackås. Född omkring 1407 i Hov, Hackås (Z). Död 1488 i Billsta, Hackås (Z). Enligt forskaren Erik Gustaf Lindahl gift med Katarina (Wibjörnsdotter) i Öd, Marieby. Död mellan 1476 och 1488 enligt Espell. Förutom Billsta i Hackås ägde han även halva Västerjus på Frösön

Örjan, Jöns och Olof Karlsson utlöste år 1435 sin syster Kristin ur Hof i Hackås med 300 mark i pengar och lös egendom till ett värde av 50 mark. Andra gårdar blev vid samma tid värderade till mellan 12 och 40 mark, varför gården i Hof mer är att betrakta som ett gods. Det är ändå inte riktigt att tänka sig denna adelsätt som typiska godsägare utan mer som handelmän. De har fått sina inkomster genom att omsätta skinn och andra varor från jakt och fiske såväl i Trondheim som i Sverige. (Källa: Jemtland og Norge, sid 106, professor Edv. Bull)
Bonde på Billsta i Hackås och ägde även halva Västerhus på Frösön. Blev genom sitt gifte ägare av Öd, Marieby, där han bodde. Benämnd välboren man 1469, då han med sin bror Örjan Karlsson beseglade en köpehandling angående Våle i Hackås, var även väpnare och sannolikt även riddare. Hans son biskop Karl Jenssen benämns vara en Riddermans Mand, d.v.s. son av en riddare. (Källa: Skanke ätten, Roger de Robelin)
Verkade som ställföreträdande syssloman i Jämtland i juni 1449, vilket ej varit känt i tidigare forskning. Tydligen var brodern Erik Karlsson förhindrad från att komma till detta års lagting. (Källa: Supplement till JHD 1999, Olof Holm)
Robelins påståenden att Jens Karlsson skulle ha varit bosatt på Öd, Marieby, varit gift med en Catharina Wibjörnsdotter 'till Öd', och haft en son Vibjörn Jensson i Öd är grundlösa. Vidare är N. Ahnlunds spekulation om att brödernas moder var dotter till Torsten Skeldulvsson, nämnd 1381-1423, orimligt av kronologiska skäl. (Källa: Supplement till JHD 1999, sid 128, Olof Holm)
För att det skulle finnas någon form av rättssäkerhet i landet, uppkom redan på ett tidigt stadium ett ämbete, som skulle sätta upp och hålla reda på vissa rättsregler eller lagar. Detta ämbete kom att beklädas av lagmannen, som av ålder, allt sedan heden tid, var den främste ämbetsmannen i landet. Innan lagarna blev nedtecknade, vilket skedde först i början av 1300-talet, måste han kunna lagarna utantill. Lagmannen valdes ursprungligen av bönderna för att leda det stora tinget på Frösön. Där behandlades inte bara rättsfrågor utan även allmänna ärenden, och det var där man en gång, omkring år 1050, beslöt att Jämtland skulle kristnas. Lagmannen hade länge ingen egen domsrätt, han skulle endast försvara och föreläsa lagen och besvara frågor i rättssaker. Längre fram tillsattes lagmannen av kungen och hans uppgift begränsades till att leda lagtinget, som nu endast behandlade rättstvister. (Källa: H-G historia, GE)
Väpnaren var en högättad yngling som under medeltiden gjorde vapentjänst för att uppnå riddarvärdighet. I Norden räknades väpnare (eller svenner) till samma sociala klass som riddarna. (Källa: Bra Böcker)
Vid Hackås vapenting 1448-06-25 beseglas en dom av Örjan, Peder och Jens Karlsöner, (deras måg) Ingemund Olavsson och lagmannen Peder Olavsson. (Supplement till JHD 1999, Olof Holm)
Källor
1) Skancke ätten, Roger de Robelin (Espell)

Gift med
Katarina Vigbjörnsdotter, född 1440 i Öd, död 1490 i Jämtland.

Barn:
Ingrid Jensdotter Skancke, född 1455, död 1535