Traditionellt har familjen placerats i ordningen pelikanfåglar men molekulära och morfologiska studier har visat att denna ordning är parafyletisk. Förslagsvis har därför sulorna flyttats till den nya ordningen Suliformes tillsammans med fregattfåglar, skarvar och ormhalsfåglar. Vissa auktoriteter för alla arterna inom familjen sulor till släktet Sula.
Havsulor är stora fåglar med spetsiga långa vingar som ser ut att sitta på mitten av kroppen när de glider över havet på stela vingar. Havssulor får sin adulta fjäderdräkt efter fem år och de är då mellan 87 och 100 centimeter långa och har ett vingspann på 165-180 centimeter. Fjäderdräkten hos de vuxna fåglarna är vit med svarta handpennor. Näbben som är lång och vass är ljust blåaktig med mörka längsgående streck. Ögat är ljusblått och omgivet av bar, svart hud. Under häckningen är huvud och nacke gulfärgade.
Juvenila fåglar är mörkt gråbrunspräckliga. Under deras fyra första levnadsår får de sedan gradvis mer vitt och mindre mörka partier i fjäderdräkten tills de fått sin adulta fjäderdräkt efter fem år.
Havssulans häckningsområde är norra Atlanten. Normalt häckar fåglarna i stora kolonier på klippor med utsikt över havet eller på små klippiga öar. Den största kolonin havssulor, med över 60 000 fåglar, finns på Île Bonaventure i Québec, men 68% av världspopulationen häckar runt Storbritanniens kuster. I Skandinavien häckar den endast i Norge, men den kan observeras i Sverige, särskilt vid hårda vindar, mest vid västkusten men ibland också i Östersjön och inne i landet. Havssulan är flyttfågel och de flesta övervintrar till havs längre söderut i Atlanten.
Havssulan födosöker genom att störtdyka ner i havet i hög fart efter att ha lokaliserat bytet med synen. De äter mestadels småfisk som samlas i stim nära ytan, särskilt sill, makrill, skarpsill och tobis. Trots att havssulan är en stark och skicklig flygare är den synnerligen klumpig när den lyfter och landar.
Havssulepar kan förbli tillsammans under flera säsonger. De utför komplicerade hälsningsritualer vid boet genom att sträcka näbbarna och halsarna mot skyn och mjukt knacka näbbarna mot varandra.
Bestånden av havssulor är numera stabila, men antalet minskade tidigare kraftigt på grund av att habitatförstörelse, äggplockning och jakt.