Björktrast

Denna sida uppdaterades senast 2011-04-15. Ansvarig för sidan är Rickard O. Lindström.

Fotografiet En utflykt till Slottsparken i Västerås bjöd även på Björktrast. Fina fåglar och lätta att komma tacksamt nära. Fotografiet taget den 2 april 2011.

 
Björktrast (Turdus pilaris) är en trastfågel som är vanligt förekommande i sitt häckningsområde i norra Palearktis.

Björktrasten är en långstjärtad och kraftigt byggd trast. Dess nacke, övergump, nedre delen av ryggen, huvudets ovansida och kroppssidorna är askgrå. Skuldrorna och övre delen av ryggen är kastanjebruna och de undre vingtäckarna är vita. Buk och undergump är vit och den är kraftigt vattrad med pilspetsformade fläckar på kroppssidorna under vingarna. Bröstet är orangebeige och också vattrad med längsgående mörka streck. Den har ett ljust ögonbrynsstreck, är mörkfärgad mellan ögat och näbben som är gulorange med en grå näbbspets och den har mörkgrå ben. Längden är 22-27 cm och vingspannet 39-42 cm. Fågeln väger 100 gram. Merparten av björktrastens läten är tjattrande. Dess vanligaste läte är ett skränigt upprepat "schäckande". Locklätet i flykten är också ett liknande upprepat "chackande" som pågår i några sekunder, men även ett tunt, högt "giih".

Björktrasten häckar i norra Europa, från de allra nordligaste delarna av norra Skandinavien söderut till sydöstra Frankrike, norra Italien, Slovenien och Kroatien, österut genom Ryssland och norra Ukraina till floden Aldan i östra Sibirien, söderut till de nordligaste delarna av Kazakstan, Altajbergen, Sajanbergen och Bajkalsjön. Sedan 1937 häckar de också på sydligaste delarna av Grönland. De nordliga häckningspopulationerna är flyttfåglar och flyttar söderut i Europa och Asien. Den övervintrar exempelvis på Island, över större delarna av Storbritannien, Iberiska halvön och Italien, och den uppträder så långt söderut som Madeira, Egypten, Israel, Irak, och Kina. Trots sitt stora utbredningsområde delas den vanligtvis inte upp i några underarter.

Björktrasten är den vanligaste trasten i Sverige och häckar i stort antal över hela landet. Endast en del lämnar Sverige under vintern. Grovt taget kan man säga att de björktrastar som häckar norr om Mora flyttar söderut om vintern.

Den häckar i olika slags skogsmark och busksly som till exempel fjällbjörkskog, löv- och blandskog, parker och trädgårdar. Den lever mest i större flockar och den föder ofta upp mer än en kull om året. Boet som byggs i en trädkrona är öppet. Honan lägger vanligtvis 5-6 ägg som är ljusgröna med bruna fläckar. Dessa ruvas av honan i 10 till 13 dygn. När ungarna är kläckta tar föräldrarna hand om dem och efter 11 till 15 dygn är de flygfärdiga.

Björktrasten föredrar daggmask men livnär sig även på många andra sorters smådjur, till exempel insekter och spindlar. På hösten och vintern livnär de sig företrädesvis av rönnbär, enbär, lingon, fallfrukt och dylikt.

Europa utgör 75-94% av den globala häckningsutbredningen för björktrasten och häckningspopulationen i detta område uppskattas till 14-24 miljoner par, vilket extrapolerat innebär 42-72 miljoner individer. Utifrån dessa siffror uppskattas, mycket preliminärt, det globala beståndet bestå av 18-34 miljoner par.

Dess äldre namn snöskata och björkskata används av många än idag.

Källa  http://sv.wikipedia.org

ÅTER TILL FÅGELSIDAN

ÅTER TILL OINTRES.SE